Alla har rätt att ha en åsikt. Alla har rätta att bli bemötta med respekt. Ingen får diskrimineras. Du får inte vara rasist. Du får inte mobba. Alla vill att man ska vara rak och ärlig. Men så är det inte alls.
Alla vill inte att man säger som det är. Alla vill inte att man påvisar brister. Alla klarar inte av att någon är stark. Alla klarar inte av att det är en kvinna som är stark. Att män är rädda för starka kvinnor. Okey, det är mer regel en undantag.
Men att en eller flera kvinnor går till attack med fula påhopp mot en annan kvinna kan bara betyda en sak: att de är avundsjuka, känner sig hotade och inte får stå i centrum. Det är så fegt, när man inte klarar av att någon annan kvinna törs ta tag och göra saker man själv velat gjort, utan försöker vända och vrida på saken så att man själv blir bekräftad och lyckas få med sig ett gäng svaga individer som inte törs säga som det är.
Mobbningen i våra skolor fortsätter men på arbetsplatser istället. Vilket jag kan tycka är värre. För då borde väl de flesta växt ifrån sånt! Jag är en människa med stor erfarenhet från många olika områden. Jag har kämpat i många år. I olika sammanhang. Jag har verkligen inte seglat fram på någon räkmacka. Man kan säga att det skitit sig många gånger. Men jag står upp. Jag står för mina åsikter. Och jag vill bara väl. Att det ska vara så skrämmande!
Stå på er alla som vill förbättra i världen och strunta i alla bakåtsträvare. För som ni vet, går det inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.