Var tanken att jag skulle bo hemma i min lägenhet eller mitt hus tills jag är i behov av näst intill terminalvård, det vill säga vård när döden knackar på dörren?
Var tanken att jag på ålderns höst skulle sitta ensam hemma för att jag inte på egen hand kan ta mig någonstans?
Var tanken att jag skulle nöja mig med att få hjälp upp ur sängen hjälp med Aktiviteter i Dagliga Livet (adl), hjälp att sätta mig på en stol/ i en rullstol, hjälp att få lite frukost av hemtjänstpersonal som har bråttom till nästa brukare?
Var tanken att jag skulle sitta där tills nästa person kommer och byter ut disken efter frukosten mot en ny tallrik med upptinad microvärmd lunch innan hen far iväg till nästa brukare?
Var tanken att en annan i hemtjänsten kommer och lägger mig så jag får vila en stund? Tills nästa kommer och hjälper mig upp och i bästa fall fixar en kopp kaffe?
Var tanken att ytterligare en i personalskaran kommer och ger mig lite kvällsmat och sen stoppar mig tidigt i säng? Så många personer som ska ge mig omvårdnad, nya hela tiden.
Förhoppningsvis har någon av dem bytt min blöta blöja under dagen…
Äldre är en utsatt grupp på många vis, exempelvis telefonbrott. Och tyvärr händer det att äldre drabbas av ohederliga som arbetar inom hemtjänsten. Nyligen kunde vi ta del av rapporteringen om en kvinna som blivit våldtagen i sitt hem av en person som var där för att hjälpa henne. Det finns exempel på där äldre blivit av med värdesaker – i sitt eget hem!
Ädelreformen infördes i Sverige den 1 januari 1992 och innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och personer med funktionsvariationer. Socialtjänstlagen innebär en skyldighet för kommunerna att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad av människor med behov av särskilt stöd.
Så jag tror inte tanken med Ädelreformen var att någon skulle sitta ensam i sin bostad utan kontakt med någon annan medmänniska än den överbelastade hemtjänstpersonalen som springer mellan brukarna och jagar minuter. De gör så gott de kan och lite till, men det är många som sitter ofrivilligt ensamma timme efter timme och som inte mår väl av det. Region Östergötland gjorde för några år sedan en enkät som visade att 53 procent av dem som hade hemtjänst i Motala kommun kände sig ofrivilligt ensamma. Står sig den siffran? Vilka insatser görs för att komma tillrätta med ensamhetsproblematiken? En folksjukdom!
Jag tror att tanken med Ädelreformen var att när man inte kunde klara av att bo ensam hemma så skulle man kunna flytta till ett boende för äldre med möjlighet till samvaro, få hjälp med mat, dusch och adl medan man fortfarande är klar i huvudet och i behov av sällskap. Det är ju så våra nyare boenden är byggda, med egna mindre lägenheter med möjlighet att koka lite kaffe och fixa en enklare måltid de tillfällen när man inte vill gå ut i matsalen och äta.
Där det finns allrum där man tillsammans med sina grannar på boendet kan titta på tv och vara med på olika aktiviteter och underhållning.
Så som läget är nu i våra kommuner är man som brukare i stort behov av vård innan man ens kommer på tal om att få komma till ett äldreboende.
Det måste finnas och erbjudas flera olika boenden, utifrån behov. Vi måste göra skillnad på vårdbehov och hjälpbehov. Motala kommun står inför en stor lokalomställning när förskolor läggs ner till följd av att barnantalet går ner. Finns det möjlighet att ställa om några lokaler till boenden för äldre?
Det finns en värdighet i att själv få bestämma när det är dags att flytta från sin egna bostad till ett äldreboende av något slag. Det finns dementa som bor ensamma hemma i sin lägenhet med tillsyn och mathjälp och det hittas på alla möjliga lösningar för att förhindra att de ska kunna ta sig ut, trygghetslarm, kodsystem eller mattor med rörelsesensorer som varnar personalen när en person lämnar sitt rum eller bostad.
Personalbristen är stor och kommer att förvärras på sikt, därav behovet av digitala lösningar. Och då kan man befara att de fysiska mötena blir ännu färre. Vart tog folkhemstanken vägen?