Jag får väl agera det lilla barnet i sagan ”Kejsarens nya kläder” och säga det alla andra tänker men inte vågar säga, angående bidraget till Piraterna. Många Motalabor skvallrar över en kopp kaffe. En sunkig handling som saknar motstycke i Motalas historia?
Nej, inte om vi minns nyheterna hösten 1995. Då gick skattebetalarnas pengar gick till politikers privata resor, middagar och shoppingresor med fruarna. Sex politiker tvingades avgå, och kommundirektören fick sluta sedan Motala Tidning avslöjat att S-pamparna i kommunen levde det ljuva livet.
Att en och annan ”gammal räv" blev kvar är tydligt då vi kommer till våra förtroendevalda politikers beslut i staden. Kejsarinnan i Motala kommuns styrelse behöver en påminnelse och övriga förtroendevalda politiker hur lätt människor anpassar sig till gruppen, även när ”gruppen” har fel. Och där kommer lilla jag in och säger: Det luktar illa om bidraget till Piraterna!
För när hopplöshetens stjärna lyser över tillvaron är det egna intresse som prioriteras. Alla som besöker Piraternas hemmamatcher och dess volontärer som lägger ner tid och kraft så att det ska klaffa kan se S-pamparna sittandes på vip-läktare ätandes och drickandes under tiden ”cyklarna” far runt. Och så har vi de förtroendevalda som av principskäl står på backen för att få in ”vi”-känslan och bli ett med folket, men som faktiskt har makten och härligheten att påverka så det egna ”fritidsintresset” får leva kvar.
Jag har svårt att tro att de skulle slåss och ställa upp lika mycket om det gällde Motala Brukshundsklubbs överlevnad eller Stall Nyckelby.