Aldrig acceptera, aldrig glömma, aldrig förlåta!
”Efter Nürnberg", sade USA:s chefsåklagare Robert Jackson, "kommer varje makthavare som planerar och beordrar illdåd att känna bödelns rep skava mot sin hals.”
Även om påföljden inte blir så drastisk som ett rep runt halsen är det av absolut största vikt att illdåd bestraffas. Skillnaden mellan segertribunen och den åtalades bås måste vara inbränd bakom pannbenet på varenda person med makt att planlägga och beordra illdåd. Nürnbergstribunalen var inte bara segrarmakternas instrument för att straffa de besegrade och sätta punkt för andra världskrigets planerade och genomförda illdåd,
Nürnbergstribunalens förhoppning var att lägga grunden till en tillämpad rättsordning som skulle fungera preventivt mot kommande försök till illdåd. Varför fungerar inte den nuvarande rättsordningen? Med fungerar menar jag givetvis att anklagade brottslingar ställs inför domstol, rannsakas och om de befinns skyldiga, döms enligt brottsbalkens vedertagna ordning. Varför ställs inte brottslingarna till svars? Svaret finns att söka i en alltmera politiserad rättsordning. Srebrenicas bödel Ratko Mladic sitter sedan år till domstolens förfogande liksom hans politiskt överordnade. Varför? Vilka skäl, om inte politiska, är det som fått domstolen att gå i stå? Meningen är att de anklagade antingen skall glömmas eller avlida innan besvärande sanningar om medbrottslighet avslöjas. Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) är eller är menad att vara Nürnbergstribunalens permanenta arvtagare. Ingen kan med gott samvete påstå att ICC uppfyller sin förpliktelse. Den dömande makten måste stå fri från politisk påverkan och styras enbart under de lagar och den rättsordning som bestämts.
Varför har jag betonat den dömande makten som försvar mot illdåd?
Därför att den är normgivande. Människor kan och skall visa sin avsky för begångna brott, men utan en legal repressiv rättsprocess får inte protesterna någon verkan.