De i kommunledningen som läser denna rubrik undrar säkert vad som menas, medan det för medborgarna är självklart.
Tobias Josefsson ställde i sin ledare för en tid sedan den högst relevanta frågan ”vad är det egentliga problemet i Motala?” Problemet ligger nog i att om man samlar kommunledningens kompetens för att driva verksamhet i en äggkopp, så får man tyvärr i ägget också.
Motala har en situation med ökande snittålder, ungdomar som lämnar kommunen och inte flyttar tillbaka, en stadskärna som är på väg att dö ut samt ett stort budgetundetskott som ser ut att öka för varje år. Då skattenivån i Motala redan är högre än i flera grannkommuner blir det svårt att höja skattenivån ytterligare. Kan man inte öka intäkterna måste man minska utgifterna genom att effektivisera verksamheten. Ta kontroll över inköpen, se över fordonsflottan, lokalkostnader med mera. Man måste kunna hantera ekonomin och samtidigt utveckla Motala det vill säga aktivt verka för att vi får in fler företag och fler personer som betalar skatt.
Men istället för att fokusera på dessa viktiga frågor satsar kommunledningen på att starta upp ett flertal kostsamma konfliktprojekt mot sina medborgare till exempel Tegelviken, Pariserviken och Borenshult. Planen är tydlig, vi ska bli sjöstaden utan båtar. Jag har träffat äldre människor som fallit i gråt över kommunens hjärtlösa behandling. Detta får konsekvensen att folk lämnar kommunen och att skatteunderlaget därigenom minskar, vilket är tvärt emot vad kommunen behöver. För att sätta en siffra på vad detta innebär, handlar det för närvarande om drygt 7 miljoner mindre i skatteintäkter för 2024. (Denna siffra är sannolikt betydligt högre då jag inte har uppgifter om precis alla personer som valt att lämna kommunen under 2023).
Lalandiaprojektet var en god idé som hade varit en fantastisk tillgång för Motala. Men här lyser kommunledningens okunskap ånyo med sitt klara sken. Av Lalandias bokslut framgår att deras kassa på sin höjd räcker till att bygga en hygglig sommarstuga. Visserligen har bolaget mark och fastighetstillgångar som går att belåna, men det finns långtifrån utrymme för att finansiera ett Lalandia i Motala. Som jämförelse kan nämnas att Linköpings simhall kostade 820 miljoner att bygga. Det tog ungefär 20 minuter att konstatera att Lalandia inte kan finansiera ett projekt i Motala.
Kommunledningen borde rimligen, innan man började riva Folkets park, ändra stadsplan och startade bolag krävt att Lalandia presenterade en finansieringsplan samt att de kommittade sig stegvis för projektet. Detta fiasko har nu kostat oss skattebetalare mångmiljonbelopp, helt i onödan. Detta kunde vår kära kommunledning räknat ut långt innan miljonerna började rulla.
Fakta Lalandia i DKR:
2022: Omsättning 207 miljoner. kassa. 4,8 miljoner.
2021: Omsättning 126 miljoner. Kassa. 1,4 miljoner.
2020: Omsättning 106 miljoner. Kassa 1,1 miljoner
Man har tillgångar till ett värde av cirka 200 miljoner men det finns lån också vilket begränsar deras kreditutrymme.
Man skulle lyckats så otroligt mycket bättre i Motala om man samarbetade med företagen och medborgarna. Därigenom ta till vara på och använda den stora kompetens som finns i kommunen. Då hade vi troligen inte heller legat i den absoluta botten gällande företagsklimat i Motala. Men så länge kommunledningen väljer att låsa in sig i kommunhuset, göra sig otillgängliga , låta växeln hantera alla frågor samt starta diverse meningslösa och kostsamma projekt ser det tyvärr inte så ljust ut.
Framgångsrika kommuner samarbetar med sina medborgare