Är du åter hemma efter varma dagar i södra Europa. Har du trängts bland frustrerade resenärer på väg ut eller hem. Tänker du att snart är semestern slut och livet återgår till rutinerna. Till vardagen. Ett helt år till nästa resa. 

Ta dig samman. Skogen är full av underbara bär, som väntar på dig. Packa ryggsäcken med en kaffetermos och några goda smörgåsar. Ta med något kärl att plocka i – en och en halv liter räcker. Ingen tiolitare och absolut ingen bärplockare. Kör till närmaste barrskog där träden inte står alltför tätt; leta upp en stig, parkera och vandra långsamt. Troligtvis hittar du bär inom synhåll till bilen. Gå ner på knä, så ser du bären och det är lättare att plocka. Bären sitter på risets undersida. Vrid på en gren i taget. Från den position du nu har, ser du lätt nästa ris med de bästa bären. 

När kärlet är halvfullt eller mer är det dags för en kaffepaus. Leta upp en vacker sten med utsikt över skogen. Njut av kaffe, smörgås, skogens dofter och stillhet. Kanske kommer du att tänka på någon bärutflykt i din barndom, då livet gick långsammare. Kanske var årets bärskörd viktig för vinterhushållet. 

Kanske kommer du att tänka på dem, som kommer efter dig. Borde man ta med barn eller barnbarn nästa gång? De kanske aldrig har sett en bärskog eller ett vilt blåbär – bara blåbärsglass.

Och kanske finns det ingen blåbärsskog, när de vuxit upp? Blåbär behöver nordiskt klimat. De torkar och försvinner i värmen. Andra växter tar över; de som tål det nya klimatet. De som vi kallar invasiva i dag, men som kanske är de normala i morgon.  

När du kommer hem med din skörd bör du smaka en full tallrik blåbär med lite grädde eller mjölk. Det är riktig svensk sommar. Det som blir kvar bör hamna i frysen och tas fram när höstens stormar tjuter runt våra knutar.  

När jag sitter där i skogen, med min kaffekopp och njuter av dofter och stillhet, kommer tankarna över mig. Vad kan jag göra för att bevara detta?

Det kommer ju en höst. Har den något med blåbärsskogen att göra?