Angående minnesdagar. Den 27 januari uppmärksammades förintelsen av de människor som det tredje rikets arkitekter fann vara en belastning i deras tusenårsrike att uppmärksammas. Förintelsen var ett organiserat dödande som tog en ände med att nazisternas framtidsstat störtades i ruiner.
Vad som är mindre accepterat är att förintelsen pågår varje dag. Den har bara bytt namn till Al Nakba och plats till Palestina.
Målet för förintelserna är det samma, att fördriva, döda och terrorisera människor så att de lämnar utrymme för den egna befolkningen att expandera. I Palestina finns inga förintelseläger, däremot kan man karakterisera hela området som ett förintelseläger från 1947 då de som skulle utropa staten Israel 1948 genom systematisk terror mördade och fördrev områdets bofasta befolkning. Denna terror har sedan haft formen av en ständigt pågående fördrivning. Ibland har trycket mot den palestinska befolkningen ökat för att sedan när de internationella protesterna ökat gå in i lugnare faser. Lögnen och bedrägeriet mot Världssamfundet är ständigt pågående men manifesterades i det så kallade Osloavtalet. Ett avtal som av palestinierna motvilligt godtogs men som kablades ut över världen som ett betydelsefullt steg mot fred. Det var ett bedrägeri avsett att vrida Israel som ockupant ur Fjärde Genèvekonventionens strypgrepp. Avtalet förutsatte att inga flera bosättningar skulle planeras eller uppföras. Något som bröts innan bläcket i underskriften hade torkat. De val som anordnades i det ockuperade Palestina framställdes som val av en regering med makt och myndighet.
Detta är falskt. Det folket valde var representanter att föra deras talan mot ockupationsmakten. Fjärde Genèvekonventionen gäller obeskuren i hela det av Israel ockuperade området! En ockupant kan inte föra krig mot sig själv. Ändå har Israel lämnat ett område som de enligt Konventionen har ansvaret för ruiner. Och den befolkning de har ansvaret för frysande och utan allt som Konventionen garanterar.