Med andra ord tvingas jag leva på ekonomiskt bistånd från Motala kommun, som ligger långt under existensminimum. Gång efter annan har jag försökt att få ett underlag i form av en aktivitetsförmågeutredning (AFU), försäkringskassan ifrågasätter nämligen inte att jag är sjuk, men efter drygt 3 års tidigare rehabilitering i samordningsförbundets regi, lämnade man inget utlåtande om arbetsförmågan.
Försäkringskassan menar att det inte går att bedöma mitt fall då arbetsförmågan inte är utredd. Ironiskt nog är både regionen, Motala kommun och försäkringskassan dem parter som ingår i samordningsförbundet. Jag har nu avslutat två vändor i samordningsförbundets regi med samma ynkliga resultat.
Jag har begärt AFU via både socialförvaltningen och min vårdcentral, inget har hänt på över tre år. Jo, menlösa möten, slöseri med skattebetalarnas pengar, en samordnare som lovade heligt och dyrt att kontakta driftsansvarig läkare september 2019, sedan sprang man och gömde sig. Drygt ett år senare lyckas jag tjata mig till utredning hos arbetsterapeut och fysioterapeut, dem fick inte uttala sig om arbetsförmågan. Jag fick även ett erbjudande om utredning av obehörig personal på någon slags lantgård, ett hån för en person som har både astma och allergi, dessutom hög infektionskänslighet.
Finns det någon läkare i Motala med lite civilkurage, som kan remittera mig för en AFU? Hittills har jag bara fått en massa beklagande under åren, tydligen ska jag gå under medan likgiltiga beslutsfattare inte kan få ändan ur vagnen. Det klagas mycket på ”bidragstagare”, här har ni ett exempel på hur samhället trots stora resurser inte förmår att lösa ett enkelt problem.
En remiss som tar tio minuter att skriva är allt jag behöver…