Utmärkt att ungdomar från Platengymnasiet har tagit som uppgift att sprida kunskap om de mänskliga rättigheterna. (Men var är de unga männen!) Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är inte beroende av politiskt styre. Rättigheterna gäller alla oberoende av om landet de bor i är en suverän stat, del av en suverän stat eller ockuperad eller koloniserad stat. Skyldigheten binder den som har det folkrättsliga ansvaret och kan inte delegeras. Den uppenbara ohörsamheten mot de mänskliga rättigheterna i Myanmar och i den ockuperade staten Palestina faller därför blytung över den stat och den regering som bär ansvaret.
Alla stater som ingår som medlemmar i Förenta Nationerna måste förbinda sig att följa FN-deklarationen, eller som minimum, principerna för desamma. Sedan är följsamheten i praktiken i de flesta fall en annan sak.
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna har ingen primär juridisk giltighet. Ingen stat eller regering kan ställas inför domstol och dömas för att de inte följer vad de förbundit sig enligt deklarationen. Och ingen enskild person eller grupp har rätt att kräva tillgång till rättigheterna i egen sak. Däremot äger alla rätten att bevaka regeringens och dess myndigheters följsamhet till det de åtagit sig.
Krångligt? I de mänskliga rättigheterna stadgas rätten till bostad. Men den bostadslöse kan inte hänvisa till de mänskliga rättigheterna för att staten skall ge vederbörande bostad. Däremot kan alla kräva att staten för ett sådant styre att ingen frivilligt blir bostadslös. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är mycket omfattande, och har mig veterligt, inte uppfyllts i praktiken i en enda stat. Att göra deklarationens innehåll känt så att stater förmås uppfylla dess innehåll i praktiken är därför en en angelägen uppgift.
Jag önskar ungdomarna framgång och helst att de blir några flera.