Jag sitter i mitt kök och skäms. Jag lämnade idag en av mina två killar ensam på asylboendet i Åtvidaberg. Vi är i sista överklagandeprocessen, Motala socialtjänst meddelande i fredags att de inte kan vara schyssta längre, han får inte bo kvar på Östermalmsgatan – direktiven måste följas.
Jag har ringt och använt all min övertalningsförmåga till handläggare och chefer på Migrationsverket, på kommunen, socialen, på boendet, jag har JO-anmält och jag har vädjat, jag har gråtit och skrikit.
När jag stod där idag på det före detta hotellet, i chock över den dåliga standarden där, hur ovärdigt, smutsigt, omodernt, obemannat, dåligt belyst, vattenskadat, trångt, trasigt, illaluktande och hur miljön helt saknade mänsklig värme. När jag stod i hans lilla rum som han skulle dela med tre medelålders män, såg hans övervåningssäng utan sänglampa, hur han saknade skrivbord till sina läxor, hur han skulle få en och en halv timmes buss- och pendelsresa till skolan och kompisarna på Carlsund. Då skrek hela min kropp att jag skulle ta med honom hem och låta honom bo hos mig.
Men jag gjorde det inte. Jag lämnade honom där och när han ringde mig nyss och tappert sa att han hade försökt äta lite grann och att han hade fått ett busskort till i morgon, då sa jag att vi tar en dag i taget, och att jag finns här för honom.
Men det gör jag ju inte. Att vara god man var i början så fint och så viktigt och bra, men är nu det vidrigaste uppdrag jag har haft, för det får mig att så in i märgen skämmas och skrämmas över både mig själv och för Sveriges politik.
Jag vet också att det kommer att bli värre. Det kommer snart komma en sista domens dag – när han inte får bo kvar ens på flyktingförläggningen – och när han då vägrar att åka tillbaka till Afghanistan och säger att allt är bättre än att åka tillbaka. Vad säger jag då? Kom och bo hos mig?
Eller: jag skjutsar dig till Arlanda? För allt är bättre än att leva gömd och papperslös i Sverige, utan jobb, utan hälsovård, utan pengar – dömd till ett liv i fullständigt utanförskap?
Före detta god man