Kommentar till ”Så vill kommunen minska klyftorna”, 23/1.
Det är bra att kommunen äntligen försöker att ta tag i problemen, men frågan är om förutsättningarna finns för att lyckas. Den avgörande faktorn är att människor i utanförskap får en skälig och varaktig inkomst, oavsett om vi diskuterar arbete eller ersättningar från sociala trygghetssystem. I det sammanhanget är 25 miljoner en försvinnande liten satsning, även att den är välmenad. Problemet är att arbetspraktik för långtidsarbetslösa inte är någon fungerande lösning, vi har redan ett facit i form av att långtidsarbetslösheten är 77 procent bland de arbetslösa i kommunen.
Som ett exempel får en person som har försörjningsstöd (socialbidrag) noll och ingenting i ersättning över försörjningsstödet som praktikant. Det är heller inte ovanligt att man praktiserat år ut och år in utan att ha lyckats få ett fast arbete. Man kan alltså inte tillgodogöra sig något jobbskatteavdrag, semesterersättning med mera och det ger heller inga pensionspoäng att tala om.
Låt oss inse sanningen, den här gruppen är oattraktiv på arbetsmarknaden och behöver bryta trenden med ändlöst praktiserande. Här har kommun och landsting ett samhällsansvar, det kanske vore på tiden att man anställde sina praktikanter på samma villkor som sin fasta personal. En tanke är att om folk år efter år tvingas arbeta för halva eller rentav en tredjedel av den avtalsenliga lönen, så ökar både utanförskap och kriminalitet i samhället.
Sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det lönsamt att både höja nivån på ersättningarna i de sociala trygghetssystemen och för låginkomsttagare. Det finns omfattande forskning över hur konsumtionsmönstret förändras till ökad efterfrågan lokalt på varor och tjänster, vilket i sin tur skapar nya arbetstillfällen och ökar skatteintäkterna. Det ligger mycket i det gamla ordspråket ”det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen”.
Sedan är det givetvis många positiva insatser som kommunen lyfter fram, men börja i rätt ände med att ge människor som befinner sig i ett utanförskap möjligheten att försörja sig själva. Nu så skall man givetvis inte lägga hela ansvaret på kommunen, det behövs reformer inom både socialpolitiken och hur integrationen hanteras. Vad det handlar om är krasst om vi skall acceptera ett samhälle med ökat utanförskap eller faktiskt ge dem som idag står utanför samhället en chans, då gäller det att se till helheten.
JM Andersson