Motala- Mjölby Hjärt Lung förening hade sitt månadsmöte i Motalas ABF lokal onsdagen den 19 oktober. Föredragande var Motala Kommuns säkerhetssamordnare Cecilia Knypegård.

Vad ska vi göra den dagen då samhället inte längre kan ställa upp på de anspråk, som vi tagit för givna: Vi är vana vid att lampan i taket lyser när vi trycker på strömbrytaren. Vana vid att spisen blir varm när vi ska laga mat eller koka vårt kaffe. Men först måste vattnet komma ur kranen, och en sådan trivial sak som att vattnet spolar ren toaletten efter behov. Tänk om ingenting av det fungerade. Tänk om skafferiets hyllor gapade lika tomma som affärens vanligtvis överfyllda hyllor. Vad gör vi då? 

Cecilia Knypegård talade om att lägga upp förråd av de viktigaste förnödenheterna. Det är klokt men tyvärr inte tillräckligt. Vi talar om ”det starka robusta samhället”. Det samhället som är så starkt och robust därför att människorna i samhället gör livsbetingelserna robusta. I det samhället springer ingen benen av sig för att köpa den sista toarullen trots att hemmaförrådet svämmar över av toarullar.

Vid tankbilen som distribuerar vatten utbryter kaos när alla vill ha sina stora vattendunkar fyllda. Det samhället är inte och blir inte robust om inte myndigheterna kallar in militär för att hålla anständig ordning. I det starka samhället råder omtanke och solidaritet. Det kan betyda en extra tallrik soppa till den vars bord gapar tomt, det kan betyda att den sista vattendunkens innehåll delas med den som förgås av törst. Det solidariska samhället är urstarkt. Därför bemödar sig onda krafter ständigt att splittra människorna så att människan slutar att vara människans vän och förvandlas till människans varg. 

Somliga stater har satt denna ondska i system och resultatet är allt för synligt i form av byggnader och infrastruktur i ruiner och ett omätligt lidande och sorg över de döda. När livsramarna krymper måste människorna anpassa sig och slå vakt om det verkligt livsnödvändiga. När sammanhållningen prövas är det knappast tid att hålla val. Och när infiltratörerna vräker in omätliga resurser på att försvara ”demokratins” yttrandefrihet för att söndra och utplåna solidariteten måste försvaret bli mera solidaritet och gemenskap.

Det starka samhället består av människor som inser att tillsammans är vi starka nog att stå det onda emot. Det har våra föregångare redan bevisat. Vi ska hedra deras minne och ingjuta hopp hos kommande släkten.