Enkelt uttryck är det förekomsten av olika djurarter, växter och miljöer. Ljuset, temperaturen och den kemiska miljön är viktiga komponenter i det ekologiska kretsloppet, likaså ålder och konkurrens. Hur uppnår vi detta i våra skogar om vi bara får ”plantager” av barrträd? För att uppnå mångfalden måste vi anpassa vårt skogsbruk och spara värdefulla miljöer som kan utvecklas och leva vidare som refugier eller spridningskällor för ovanliga arter. Att människan påverkat miljön negativt är ett faktum och detta har pågått under hela mänsklighetens historia.
Låt oss ta ett relativt närliggande exempel. Torparna! Dessa oftast mycket fattiga människor utslängda på mänsklighetens marginalmarker. Deras gärningar är väl dokumenterad och inskriven i markernas mull. Kanske stod han här på den steniga åkern och såg när hans nabo bars ned till den eviga vilan klädd i träfracken och buren av allvarsamma män. Kanske knöt han näven och strök den smutsiga kepsen från grånat huvud i vördnad för den döde.
Det var en evig kamp mot stenarna som låg där nere i sina mörka ”jordbon” och väntar på att brytas och läggas i ett nytt varv i röset. Det var ett hårt slit. Vi har cirka 7349 torp och 2050 backstugor i Östergötland 1827 (Kalle Bäck i avhandlingen Början till slutet). De flesta är försvunna. Endast en metallskylt visar var torpet legat. Men torparens gärning är bortglömd på många håll idag. Markberedaren är obeveklig när den ritar för granplantornas väg över torparens tegar. Snart döljs den forna åkern under tät granskog. Torpen är bara ett exempel på kulturmiljöer i våra skogar och alltför sällan sparas de.
Andra kulturmiljöer i våra skogar är milbottnar med kolarkojor, tjärdalar, katade träd, flottning. Det senare kan väl verka märkligt men faktum är att många bäckar nyttjades som flottningsleder. De har brädfodrade sidor vid smala och steniga passager.
De påverkas genom att de körs sönder. Som kuriosa kan nämnas den ofantliga bröten som bildades i Ljusnan, 1917. Den utgjordes av cirka 3 miljoner stockar som utgjorde 800 000 kubikmeter. Det tog tre år att lösa upp bröten.
Så har vi också de förhistoriska lämningarna i skogsmarken. Här är det betydligt svårare. De lämningar som kan identifieras utgörs av rösen, högar, resta stenar, treuddar och domarringar.
I våra skogar döljer sig över 700 000 fornlämningar som är registrerade hos Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Hur många av dessa kommer att finnas kvar om skogsbruket fortsätter med det expansiva och schablonmässiga skogsbruket. Idag märks fornlämningarna ut med kvarlämnade högstubbar viket ger ett visst skydd under en tid. Det är vid markberedningen som de största skadorna uppkommer. Men oftast är det en fråga om moral. Det är lätt att ”dra över” fornlämningen. Vi såg den inte är den stående förklaringen.
Fornlämningar kan vara svåra att identifiera men lagen är stenhård. ”…är det område på marken som krävs för att fornlämningen skall bevaras”. Man måste alltså känna till dels hur fornlämningen ser ut, dels hur stor den är. Likafullt körs många fornlämningar sönder. Det är markberedaren som orsakar den största skadan. En inventering av 376 områden med avverkningar och med drygt 1100 forn- och kulturlämningar visade det sig att hälften skadats eller påverkats och att en fjärdedel av dessa skadats grovt. (DN debatt)
Vi har alla ett ansvar för att bevara och stärka den biologiska mångfalden. På skogsstyrelsens hemsida finns en hel katalog med åtgärder för att den biologiska mångfalden skall bevaras.