"Allting går igen ur tidens damm och mögel", sjöng Karl Gerald i en av sina kupletter på 30 talets revyscen.
Själv har jag Bullock-biografin över Hitler och nationalsocialismen att jämföra med. Den faktor som starkast ledde till nazismens seger över den bräckliga tyska Weimarrepubliken var den depression som startade 1930 och som förvärrades av tillståndet i riksdagen. Tyskland hade genomgått en fruktansvärd tid efter andra världskriget men var efter 1923 på väg att återhämta sig. Världsdepressionen 1930 slog alltså hårdast där och Hitler som avskydde Weimarrpubliken kunde nu spela ut regeringarnas oförmåga mot sin egen demagogik. Arbete och bröd pepprat med SA-truppernas taktfasta parader i varenda tysk stad och med Hitler och Goebbels ständiga tal om den enkla vägens politik som skulle ge arbete, bröd och framtidstro till det hjältemodiga tyska folket. Valet i mitten av september 1930 stod nazistpartiet som klar segrare och ökade sina mandat i riksdagen från 12 till 107. Genom valsegern blev nu Hitler förvandlad från en simpel opportunist till en etablerad maktfaktor.
Vi måste nu påminna oss att under åren tills Hitler blev rikskansler hade det tyska folket blivit urledsna på de återkommande valen. En apati som nazistpartiet var mer än vänliga att befria dem ifrån. Det blev inga flera val.
”Allting går igen ur tidens damm och mögel”.
Apspelet kring budgetprocessen där SD är tungan på vågen och föser de andra riksdagspartierna framför sig som en vettskrämd fårskock, får mig att inse demokratins sårbarhet och väljarnas förmåga att attraheras av de enkla lösningarnas politik. Demokratin är golvet under våra fötter och paraplyet som skyddar oss mot slagregnet. Må vi aldrig ta detta för givet!