Replik till ledaren "Hårdare demokratikrav hotar civilsamhället" 20/6:
Misstänksamhet, ökad kontroll och hot mot demokratin. Ida Arnstedt målar upp en skrämmande bild av regeringens förslag till demokrativillkor för statligt stöd till organisationer i sin ledare 20/6.
Men Arnstedt har inte förstått vad demokrativillkoren går ut på. De enda som behöver oroas är de som motarbetar vår demokrati och tycker att skattebetalarna ska stå för notan.
I maj i år presenterade regeringen förslaget till nya villkor för statligt stöd till trossamfund och till civilsamhällsorganisationer som söker stöd ur Allmänna arvsfonden. De nya demokrativillkoren beskriver vad som är oacceptabelt för att som organisation få ta del av skattebetalarnas pengar.
Inga organisationer som utövar tvång, hotar, diskriminerar, eller motarbetar vårt demokratiska styrelseskick ska få statligt stöd.
Staten stöttar civilsamhällsorganisationer just för att de bidrar till att bygga upp vårt demokratiska samhälle. Därför är det rimligt att organisationer som istället försöker nedmontera demokratin blir utan stöd.
Självklart står det var och en fritt att driva vilken organisation de vill, så länge de inte bryter mot lagen. Vi har organisationsfrihet i Sverige. Men finansieringen får de lösa på egen hand.
Demokrativillkor är inget nytt, som Arnstedt också noterar. Redan idag ingår demokrativillkor för flera statliga stöd till civilsamhället. De är dock formulerade på olika sätt i en mängd olika förordningar. Det gör det komplicerat för myndigheterna att tillämpa villkoren och svårt för organisationerna att förstå vad som gäller. De nya demokrativillkoren blir tydliga och enhetliga. Det ger ökad förutsägbarhet och rättssäkerhet. Ida Arnstedts främsta käpphäst är att de nya demokrativillkoren inte bara gäller för organisationen, utan också för dess företrädare. Det stämmer. En organisation som accepterar att en styrelseledamot motarbetar vår demokrati eller hotar anställda ska inte få något stöd från staten.
Men vad innebär det i praktiken? Kommer Röda Korset behöva granska vartenda butiksbiträde? Ska Scouterna hålla koll på varje enskild avdelningsledare?
Arnstedt tror sig ha svaret. Hon skriver att en förening som söker stöd själv måste kunna säkerställa att alla, ända ner till de som är ideellt engagerade i verksamheten under kortare perioder, agerar demokratiskt. Hon går så långt som att hävda att resurser som borde gå till föreningarnas verksamhet istället kommer behöva gå till att granska dess medlemmar.
Vilken tur att hon har fel. Arnstedt har inte förstått vad företrädarregeln innebär för organisationerna. För den absoluta majoriteten gör den ingen skillnad. De söker stöd som vanligt och bedöms som vanligt.
För det första: Företrädare är bara de som har en roll där de representerar organisationen. Du är alltså inte företrädare bara för att du är medlem. Om du däremot sitter i styrelsen eller representerar organisationen som anställd, ledare eller uppdragstagare, räknas du som företrädare.
För det andra: Organisationerna behöver inte alls på förhand bevisa att alla dess företrädare möter demokrativillkoren. Däremot behöver de agera om det skulle komma fram att någon av dem bryter mot villkoren. Gör de inte det, förlorar de sitt stöd. Säg att en organisation söker och tilldelas stöd men att det senare framkommer att en av dess ungdomsledare utövar våld mot barnen. Så länge organisationen vidtar rimliga åtgärder, som att säga upp ledaren, får den behålla stödet. Låter de misshandeln fortsätta blir de av med pengarna.
För det tredje: I praktiken omfattas företrädare redan idag när myndigheter bedömer hur organisationer uppfyller dagens demokrativillkor. Rutiner för bedömning av företrädare finns alltså redan.
De nya demokrativillkoren ökar tydligheten och enhetligheten för alla stöd från Allmänna arvsfonden. Det gör det enklare, inte svårare.
Vissa behöver absolut vara oroliga. De organisationer och trossamfund som motarbetar vårt samhälles grundläggande demokratiska värderingar och de som vägrar vidta åtgärder om det kommer fram att en av deras företrädare gör det.
Våra skattepengar behövs på annat håll än i deras fickor. Våra skattepengar ska stärka Sverige och värna de grundläggande demokratiska värderingar som vårt samhälle bygger på.