Centerpartiet är inte längre mitt parti

Under våren har skyltarna med Centerpropagandan om ”närodlad” politik försvunnit bort från åkrarna invid R50 mellan Nykyrka och Medevi. Förmodligen har den på Centern troende bonden gett upp, precis som jag. 

Sett till politik och oansvarigt uppförande under regeringskrisen är Centerpartiet inte mitt parti längre, trots att jag är uppvuxen i ett hem där Bondeförbundet värderades högst och min mor var en aktiv centerkvinna.

Centern präglas numer av ett synsätt som baseras på "ut med det gamla in med det nya". Som genuin kärnväljare boende på landsbygden är jag, sånär några floskler, inte värd någonting längre. Jag har fått lära mig att röster från politiskt ointresserade storstadskvinnor i 40-årsåldern är viktigare än min när partiet ska tas sig till makten. I väntan på nästa val är det något som ska ske genom att gå i konstruktiv opposition, vad det nu innebär.

Som frisinnad pragmatisk har jag svårt att se Centern utgöra den breda mitten genom sitt samarbete med S och indirekt med det tidigare kommunistpartiet. Jag förstår att det finns tankar som inspirerats av maktspelaren Macron i Frankrike, vars förmåga att köra mitt i vägen med ena hjulet på vänster sida och det andra på höger dito varit vägvinnande för att ta makten i republiken.
Men det är Frankrike, bortaodlat, och inte närodlat i Sverige.


Jag tror att det ska mycket till från Annie Lööf för att jag ska återfå min tilltro till henne och ledningen. Säkert delar jag detta med många andra landsbygdsbor.