Man upphör aldrig att förvånas över en del politikers omdömeslöshet. Hur kan man upprätta ett avtal, där kommunen ger ett ekonomiskt bidrag från skattebetalarna, samtidigt som mottagare tillhandahåller gratisbiljetter och mat till de ledande och beslutsfattande politikerna? Ord som vänskapskorruption eller byteshandel med skattebetalarnas pengar ligger nära till hands.
Och hur tänker Nicklas Rudberg, som säger att biljetterna är i stället för arvode till politiker och tjänstemän. Med andra ord byts en skattepliktig ersättning ut mot en skattefri löneförmån. Är det en ny linje för S för att undvika skattetrycket?
Om nu Camilla Egberth anser sig ha behov av att representera med näringslivet, går det väl alldeles utmärkt att betala inträdesavgift och mat och sedan lämna räkningen till kommunen. Men naturligtvis representation inom de skattegränser som Skatteverket anser vara lämpliga för företag. Att man inte ens har några riktlinjer för en sådan representation understryker behovet av en ordentlig genomgång.
Kanske en uppgift för kommunrevisionen?