Det stora problemet är inte att det saknas ideér och verksamhet i bygderna. Bygderna är fulla av visioner och verksamhet. Problemet i Motala kommun är den stora okunskapen om landsbygden och dess frågor, eller lite till spetsat ovilja från majoriteten, det är landsbygdsfrågor på stadens urbana villkor.
Vi ser hur olika kommunala beslut slår mot de lokala uppbyggnadsfaserna som till exempel i Godegård där vi i bygden såg en uppåtgående vändning och bygderådet påbörjat en uppbyggnadsfas. Men kommunens beslutande majoritet förstörde hela denna fas med sina idiotiska beslut utan att föra dialog med bygden.
Nu är det så att många bygder har samma problem med balansen stad land i Sverige vilket härör från kommunsammanslagningen 1972 då demokratin upphörde i Sverige. Det är 70–30 i mandat på i stort all politisk sammansättning till stadens fördel. De flesta landsbygdsfrågorna beslutas utifrån stadens villkor och normer.
Vi måste vända planeringsperspektivet när det gäller landsbygdsfrågorna. Det får inte bli som med Granliden i Tjällmo eller Godegårds skola. En förändringsprocess måste ske över flera år. Tänk på gamla som alltid bott på en ort, känner trygghet där och blir tvångsdeporterade till Motala stad och kanske ytterligare till en annan ort.
Likaledes med en skolnedläggning och det stora ingreppet i befolkningens vardag. Om vi vänder tanken att de gamla som alltid bott i Motala stad skulle flyttas till Tjälltorp 4 mil från Motala. Eller att föräldrarna i Motala stad skulle ha sina barn 2–3 mil utanför stan. Det är vad som sker dagligen för landsbygdsbefolkningen. Jag ser landsbygdssamtalen i Klockrike som en liten start till en attitydförändring. Främst bör politikerna ändra attityd för där inom politiken behöver ske en politisk utveckling i landsbygdsfrågor och demokrati. De bästa konsulterna är oftast de som bor på orterna och lever där. Så fungerade demokratin tidigare, politikerna samrådde med medborgarna initialt. Nu har politiken anställt tjänstemän som passar in i politikens tankevärld och ideologi som bereder beslut och förändringar vilket ofta sker över huvudet på uppdragsgivare/medborgarna.
Jag tror att Motalas landsbygd behöver ett samlat landsbygdsforum utan kommunal inblandning där samordning kan ske på bygdernas villkor.
Landsbygd är framtidsbygd! Om kommun avsätter/återinvesterar 100 miljoner till bygderna /år runt Motala ska vi få se på expansion.
Jag tror inte att det här serviceprojektet räcker till att blidka orterna runt staden. Det handlar inte om handelsboden, det handlar om bygdens helhet! Det är en landstrend att återta makten över sin bygd. Besluten ska inte alltid ske externt och långt från den som berörs.
Vi har landsbygdsupproret med flera grupperingar mest i norra Sverige men trenden finns här också. Och vi såg bara uppslutningen från hela Motalas landsbygd och närliggande bygder i skolfrågan och äldrefrågan.
Leif Pettersson
Godegård