Jag känner stor besvikelse efter att jag den 21 september nåtts av beskedet att Motalas kommunalråd väljer att sluta med alla sina politiska uppdrag. Besvikelsen blir inte mindre, utan tvärtom, när jag den 22 september läser i MVT hur Moderaternas gruppledare ser på den uppkomna situationen.
I intervjun ger gruppledaren intryck av att inte känna igen något av det negativa som kommunalrådet upplevt från sitt eget parti. På punkt efter punkt ger han en annan bild. Men faktum kvarstår dock att kommunalrådets upplevelser är hennes och dessa kan ingen ta ifrån henne.
Innevarande mandatperiod har varit turbulent för Moderaterna och förmodligen är det så att det finns ett behov av en intern diskussion om hur man ska förhålla sig till varandra i partiet. Men också vilken ledarstil man vill ska prägla det lokala politiska arbetet.
Att ha tillskansat sig makt genom olika härskartekniker, det vill säga att förstärka sin egen position genom att underminera andras, är den bild man får av det som nu framkommit. Att visa tillit och respekt för varandras uppdrag och åsikter är det som i stället borde prägla det politiska arbetet, så även i Moderaterna.
Att vissa moderata politiker har/har haft för vana ”ha fingrarna i syltburken”, det vill säga inte låta tjänstepersonerna utföra sin profession, kan handla om brist på tillit. Men i svensk demokrati är det politikerna som bestämmer vad som ska utföras och tjänstepersonerna som bestämmer hur. Det finns en modell för så kallad tillitsbaserad styrning, så även i Motala, men det gäller att läsa manualen.
Väljer då Moderaterna att köra huvudet i sanden och inte ta till sig av kritiken så skaffar de sig ett stort legitimitetsproblem till valet nästa år. Jag är säker på att motalaborna följer utvecklingen med stort intresse. Om ett år ska vi väljare avge våra röster. Moderaterna har nu mycket att bevisa om de ska förtjäna min röst.