Jag är övertygad om att Attendos närvaro i Motalas äldrevård påverkat den kommunala äldrevården i positiv riktning.
Den 31 augusti utnyttjade jag min demokratiska rättighet att ställa en fråga i kommunalfullmäktige på allmänhetens frågestund.
Bakgrunden är följande: I samma veva som frågan om kommunens övertagande av äldreboendet Solbacken från Attendo var aktuell presenterade kommunen en kostnadsjämförelse mellan alla vårdboenden i kommunen. Den visade att kommunens kostnader för övertagandet skulle kosta runt 4 miljoner årligen.
Attendo hade skött Solbacken på ett exemplariskt sätt och det fanns ingen anledning att anklaga dem för misskötsel. Motiveringen som kommunen gav var att kommunen skulle delta i ett demensprojekt. Med den motiveringen som gavs anser jag att merkostnaden för projektet på 4 miljoner årligen måste föras till projektkostnaden. Projektet skulle alltså bli mycket dyrt.
I sitt svar påstod Anne-Lie Liljedahl att jag missuppfattat det hela och att orsaken var att det skulle bildas ett demenscenter som man ville ha koll över. Anne-Lie Liljedahl får ursäkta men jag tycker fortfarande att om man startar upp ett demenscenter är det ett demensprojekt. Men varför träta om påvens skägg? Liksom Anne-Lie Liljedahl tycker jag att det är viktigt att skaffa sig kunskaper om demens, eftersom de dementa står för stor andel av äldrekostnaderna framöver. Om jag förstod Anne-Lie Liljedahl rätt finns det inget demenscenter. Det har alltså inte hänt något.
Det stärker min uppfattning att det hade varit bättre att låta Attendo ta hand om Solbacken de två år som jag har för mig att optionen varade och först då bestämma om man skulle ta över Solbacken. Då hade kostnaderna för kommunen och dess skattebetalare minskat med cirka 8 miljoner.
Kommunfullmäktige är ingen diskussionsklubb och därför ville jag inte gå i polemik med Anne-Lie Liljedahl där. Jag tycker att det är bättre att framföra mina åsikter här i MVT.