Citerar även några rader från Fonus: "Att fylla i Vita Arkivet innebär att du underlättar för dina närstående genom att svara på frågor som annars kan vara svåra att besluta om, eller som till och med kan orsaka konflikter. Det kan också finnas saker som är viktiga för dig att de ska veta om när du inte längre finns. Att fylla i Vita Arkivet kostar inget men det betyder mycket".
Efter två kära familjemedlemmars bortgång, en väntad och en oväntad känns det så här: "Döden är livets sätt att säga att du fått sparken" (R. Geis) typ? Under en närståendes insjuknande pendlar man mellan hopp och förtvivlan. När hoppet är borta kan den sjuka berätta för närmast sörjande hur de ska gå tillväga, den dagen döden är oundviklig, så i vårt fall fyllde vår närstående inte i Vita arkivet.
Trots att den sjuka sagt vad den vill uppstod en konflikt när det var dags att ta ett sista farväl. Uttrycket "släkten är värst" har uppkommit av en anledning, och är tydligen mer vanligt än vad man kan tro, så vi är långt ifrån ensamma. Utan att gå närmare in på hur, valde vi att lägga ner stridsyxan. En i "släkten är värst" var mycket ångerfull och rädd för att det skulle kunna uppstå bråk igen vid sin egna bortgång. Så för att undvika bråk och få sin sista vilja från punkt till pricka fyllde vår närstående i Vita Arkivet och gav det till oss för att undvika "Gör vad ni vill med huset bara ni inte blir osams" citat från Vita Arkivet.
Upplysningsvis: Vita Arkivet är inte juridiskt bindande. Vilket kan vara bra att veta om ni har tänkt fylla i det i syfte att undvika bråk. Jag vet inte vad som flyger i folk när en närstående dör? Däremot vet jag hur det känns när man är mitt uppe i en plötslig förlust, väntad förlust, stor sorg och saknad, och samtidigt hamna i skottgluggen för en hoper släktingar som av någon anledning ser sig själv närmast? Det finns "två sidor av samma mynt", alltså två olika synsätt på samma sak.
Min sida handlar inte om att ta "mitt" eller "ditt" parti, utan om att visa respekt för den närståendes sista vilja och vila. Och underlätta tillvaron för dem som har stått dem närmast och som samtidigt ska sköta allt praktiskt, vilket är en del i sorgearbetet, men ändå tungt att ta i, innan man kan ta ett sista farväl och börja bearbeta sorgen och förlusten över att en kär familjemedlem som har funnits i hela ens liv aldrig kommer tillbaka.