Härförleden sändes från högre ort ut ett dekret om att från och med nu är det inte tillåtet att äta tillsammans med de boende.
Att det inte finns några pedagogiska måltider inom LSS det vet vi, att det gått att köpa subventionerad mat är borttaget och det har vi inget emot. Men att man nu inte längre ens får äta sin egen medhavda lunch tillsammans med brukarna, det är ju höjden!
Tre av de boende behöver matas, samtidigt som man intar sin egen lunch, medan två kan äta delvis själva och under tiden se hur vanligt bordsskick i ett hem fungerar. De har känt sig delaktiga i ett socialt sammanhang, inte som vårdtagare på en institution. Och detta klarar vår proffsiga personal galant!
De har utarbetat ett för detta boende välanpassat arbetssätt. De har anpassat vården efter individen enligt LSS-lagen. Man har skapat en trivsam atmosfär, vilket vi som gode män har märkt. Våra huvudmän trivs med denna enkla vana, att alla äter tillsammans, en social vana vi alla känner väl till och behöver. Att personalen efteråt tar sin dagliga lunchrast är helt självklart och dem väl unt.
Hur kan man från högre ort dra alla LSS-boende över en kam? Varför lyssnar man inte på den duktiga personalen, som drar det tyngsta lasset och gör sitt bästa för att våra huvudmäns liv ska bli drägligare?
Ett stort misstag, som drabbar de mest hjälpbehövande, har begåtts. Bara för att man på chefsnivå tror att man kan spara en krona eller två, vilket i realiteten visar sig ha motsatt effekt i långa loppet.
Gunilla Strand-Lindahl
Karin Frisell