SD i Motala står för årets pekoral då de beskriver sina känslor för den svenska flaggan. De borde läsa Strindbergs "Röda rummet" för att skaffa sig ett sundare perspektiv på sin svallande nationalism. Den där flaggan är gul och blå för att det är jungfru Marias färger, men under århundraden har den kommit att symbolisera forna stormaktsambitioner och i sin mest positiva form skickliga idrottsprestationer.
Det fanns en tid då vi med rätta kunde känna oss stolta över vad vårt lilla land stod för och uträttade, då vi under Erlander och Palme kämpade för fred och rättvisa, då vi som ett av få länder stöttade ANC i Sydafrika, kritiserade USA för Vietnamkriget och så vidare. I dag har vi inget att känna stolthet över då den blågula tygbiten fladdrar förstrött i egoismens och nationalismens tidevarv. Sverige har rättat in sig i världssamfundets led och står lydigt med mössan i hand då de stora spelar sitt spel.