I dagarna tre har vi i MVT kunnat följa äldreomsorgens väl och ve, på grund av många insändare och artiklar om taskiga scheman med för lite tid för återhämtning och alldeles för korta schema perioder för att kunna planera sin fritid. En enda stor pool där våra brukare får stå nakna och möta nya ansikten dagligen. Vi har inte alls någon bra lön med tanke på all obekväm arbetstid, jämfört med övriga yrkeskategorier på arbetsplatser som rör mera praktiska uppgifter. Bygg, rör och så vidare. Vi arbetar med människor som är i stort behov av våran hjälp för att överleva och som förtjänar en god vård och omsorg av kompetent och utvilad personal. Men det verkar vara viktigare med maskiner eftersom att det ligger mera pengar i det!
Nu är vi några som vågat ta steget och ställa krav på vår arbetsgivare för att förbättra våra arbetsvillkor. Det ses inte med goda ögon av arbetsgivaren, samhällsinvånare (det är tydligt det) och även vissa arbetskamrater. Det kan leda till sämre lön eftersom att vi har individuella löner. Vi ses som bråkiga och otacksamma. Jag vill tillägga att vi inte lever på 1800-talet. Det är 2015. Det är dags att utvecklas. Och vi som härjar så dant, gör det för brukarnas skull. Det är dom som som kommer i kläm. Vi är mest kvinnor inom denna sektor. Tyvärr! För hade det varit mera män hade dessa vedervärdiga arbetsvillkor varit ett minne blott. Bara för att vi är mest kvinnor känner vi inget kall eller är villiga att se detta som ett "Vi är så glada att vi har ett arbete. Vi springer omkring från brukare till brukare dagarna i ända i ett enda stort rosa skimmer, trallandes i kör!"