Jag har blivit utbildad av proffs, och gått på x antal utbildningar i hur man bemöter människor där hjärnan och nervsystemet bearbetar information och intryck på ett annorlunda sätt.
Men den bästa utbildningen bygger på lång och egen erfarenhet som förälder till barn med ADHD/Autism och ADHD själv. Sedan har jag umgåtts med likasinnade hela livet, då det är ärftligt så det förslår. Halva släkten har en bokstav eller två?
Inte lustigt att en kunde känna med demenssjuke Olle och demenssjuka Elsa hur man hittar sinnesro om hjärnan och livet är ett enda stort kaos? Ge mig rätt bemötande, låt mig vara delaktig, tala tydligt och strukturera upp tillvaron så gott det går och så lite folk som möjligt por favor!
Anhöriga är en viktig del i vården då de skapar trygghet, men att agera vårdkoordinator 24/7 i brist på resurser i samhället är banne mig inget anhörigcenter kan ta över som både landstinget och kommun hänvisar anhöriga till när de får ett psykbryt över att inte mäkta med arbetsuppgiften!?
Anhörigcenter är en verksamhet dit alla anhöriga kan vända sig utan remiss och helt kostnadsfritt för samtal, reflektion och vägledning och träffa andra i samma situation och lära sig att inte glömma bort sig själva. Nej, det är inte där skon klämmer för oss som är föräldrar till barn med ADHD/Autism, syskon med psykiska besvär eller barn till föräldrar med cancer.
Det är arbetsuppgiften "ha många bollar i luften", "vara spindeln i nätet" som sliter ut anhöriga till närstående med en personlighetsproblematik som kräver mer stöd och hjälp än vad samhället har resurser till.
Tack vare att våra folkvalda politiker, oavsett färg och form på styret alltid går lös på välfärden som enda lösningen på en övertrasserad budget. Det borde ju ha trillat ner en pollett hos nån efter 20 år att det är fel väg att gå? Anhörigcenter i all ära men att anhöriga bränner ut sig i förtid, ligger på våra folkvalda politikers bord.