Jag skulle tro att många förtroendevalda politiker känner en viss brännande känsla under skosulorna. Då alltför många tabbar och misstag skett sen valet 2014. Det har handlats och köpts ut som aldrig förr. Förra julen var det så illa ställt med ekonomin att de anställda i Motala kommuns äldreomsorg fick vara utan julbord, istället blev det en gemensam biokväll och en påse popcorn som tack för hjälpen för att återigen ställt upp och sparat lite till.
Men det finns minsann miljoner över till ”misslyckade” chefer?! Undersköterskorna står på samma ruta och trampar sen hösten 2014. Trots att det lovades guld och gröna skogar, bara ”alla” kommit på plats i januari 2015. Lösningarna som arbetsgivaren tagit till för att förbättra ”uskornas” arbetsvillkor, har gått till att anställa fler chefer, dyra konsulter, papper och enkäter, workshops och fokusgrupper: ”mycket snack och lite verkstad” som vanligt.
Men självfallet finns det de som är nöjda, vilket våra politiker lutar sig mot i ur och skur. Att många slutar, att det alltid fattas folk och att den psykiska ohälsan ökar, går väl att trolla bort. Det gör ju sossarna med sjukpenningtalet, så varför inte fortsätta med allt annat också?
Jag hade uppskattat om majoriteten i vår kommun engagerat sig lika mycket i de frågor som ligger i samhällsmedborgares intresse. Istället verkar alltför många av våra förtroendevalda politiker i majoriteten, lägga in sitt eget intresse.
Självfallet finns det de i vår kommun som tar dem i försvar och säger: ”De har det inte lätt!” ”Styr själva om ni tror det är så enkelt!” Ska vi säga detsamma om vi blir felbehandlade i vården? ”De har det inte lätt!” Operera själva om ni tror det är så enkelt!” Jag är inte politiker. Jag är väljare och därför har jag rätt att ställa högre krav ända fram till valet 2018, så det så!
Gunilla Skill