Svar på ”Låt oss rösta om Lalandia”, 27/7.
Jag har aldrig varit med om att ”folket” får rösta om det som kommuner bestämt. Däremot har man i alla tider haft rätten om att protestera mot sådant kommunen bestämt eller eventuellt tänkt utföra.
Men vad glada alla undersköterskor varit om de fått rösta om till exempel en sådan enkel sak som sina arbetsscheman. Vad glada alla Motalabor vore om de finge rösta om bygge av höghus vid hamnen med mera. Politiker fattar oftast beslut som gynnar ekonomin ibland galet, ibland klokt, beslut som övergår den enskilde individens förstånd. Det är oftast ingen tanke på att beslut kan missgynna den enskilde individen. Det kan vara gamla på ett äldreboende, det kan vara funktionshindrade som helt plötsligt omplaceras av ekonomiska skäl. Ingen tanke på att det får konsekvenser för funktionshindrade, gammal som ung.
Kommunen har köpt upp mark så till den grad för att Lalandia i sin tur ”måste” köpa mark av kommunen så den ej går i konkurs. Om nu Lalandia säger nej till köpet, vad händer med oss som bor i Motala? Besparingar, besparingar som knappast någon vill se eller rättare sagt vara med om. Vi har rätten att yttra oss, vi har rätten att protestera, däremot någon slags folkomröstning i Motala gällande kommunala beslut måste väl i sådana fall överklagas av skäl som anses vara fara för de boende i Motala kommun, frågan är om det förhåller sig så?
Jag tycker att man kunde ha ingått eller ingå avtal med Lalandia att alla som är registrerat boende i Motala kommun kunde få gå in där för ett subventionerat pris, som gynnar alla Motalabor.