Jag är sjuk, funktionsnedsatt, anhörig till närstående med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och jag har nära och kära i samma sits som jag. Vår gemensamma nämnare är att vi har tröttnat på att bli illa behandlade och bemötta av paragrafryttare på myndigheter, kommunala verksamheter och i landstingets regi som ägnar sig åt myndighetsutövning och kör härskarteknik på hög nivå.
Man ska inte dra alla över en kam, eller hur? Men när 90 procent är blaha blaha är det lätt att övriga åker med i bara farten. Ni som har fått positiv cred tillbaka vid besök eller samtal och en ros tidningen då och då, behöver inte ta åt er.
Att bli trevligt bemött när man är i beroendeställning till någon med makt är så pass ovanligt att man nästan gråter av lycka när nån är trevlig och hjälpsam. Och vi är många som undrar om arbetsgivaren går in för att anställa folk utan hjärta och förståelse för att livet inte alltid blir som man tänkt sig?
Vi behöver inte fundera på hur vi låter själva, då en gör allt vad man kan för att ligga bra till? Det är mer åt fjäskhållet om jag säger så! I Sverige finns inget tjänstemannaansvar, det avskaffades 1976. Vilket i sin tur innebär att de inte behöver stå till svars för sina handlingar och får heller inte pekas ut i media om de beter sig illa. Därför behöver de inte tänka på några repressalier?
Försäkringskassans regelverk from hell är en djungel av pappersexercis som ska skickas in och tas kopior på och få med alla vårdkontakter och vad som gjorts och inte gjorts när man ska överklaga beslut eller komplettera till förvaltningsrätten. Vilket inte är vårdens ansvar, utan sånt överlåter vården till den sjuke eller funktionsnedsatte att styra med själva?
Orka!!! Det kräver både en jurist och advokat om en ska ha nån chans. Annars kan du lägga ner allt redan från början. Det den sjuke eller funktionsnedsatta skriver är inte värt vatten en gång?