Till Anna-Lisa Hagenborg.
Javisst, 20 procent av Sveriges befolkning diskrimineras av den enda orsaken att vi inte har vett att avlida dagen efter att ha gjort vår sista arbetsdag.
Vi slet nästan livet ur oss under de år som samhället utvecklades, det är så!
Och de som slitit är faktiskt de som nu lider under en systematisk diskriminering. Javisst behövs ett politiskt parti som tar tillvara dessa 20 procent av befolkningens berättigade intresse. Problemet är fortfarande att denna stora del av befolkningen har en så heterogen ekonomi. Och förmågan att tillvarata sina intressen följer i stort sett denna ekonomiska bärkraft. Handen på hjärtat! Vi pensionärer är baske mej inte ett dugg mera solidariska mot de av oss som har det som svårast. Det gäller som grupp, inom vår stora grupp finns Anna- Lisa med flera, som ser orättvisorna och försöker göra något åt dem. Men jag tvivlar faktiskt på någon nystart för SPI. Därtill är de solidariska och engagerade för få och drunknar i samma egoism som driver isär hela samhället.
Jobbskatteavdragen var en medveten diskriminering mot den del av befolkningen som inte hade någon möjlighet att förvärvsarbeta! Får verkligen en folkvald församling ägna sig åt en ”kriminell” diskriminering? Ja, det går så länge det inte finns någon åklagare med tillgång till en författningsdomstol som kan ta upp diskrimineringen.
Politiker är inga humanitärt högstående änglar. De är som vi! Problemet är att vi har givit dem makten över våra liv. Vi måste på något sätt skydda oss mot maktmissbruk, nepotism och korruption. Och det enda sätt jag ser är en författningsdomstol. De politiker som tror sig kunna diskriminera, sälja ut allmän egendom till närstående och av lättja lämna ifrån sig det styre av samhällets verksamhet de fått förtroendet att sköta skall utan förbarmande ställas inför domstolen och ta det straff som lagen föreskriver. Så fungerar ett samhälle som styrs under lagarna (rule of law) Och dit ska vi!