Alarmerande sjukfrånvaro hos de anställda i Motala kommun! Men snälla Camilla Egberth och övriga bestämmande politiker, direktörer, chefer, konsulter, diagram och enkäter med flera, vad är det som är så svårt att förstå eller erkänna? Vad var det vi sa? Inför inte detta ”Fantastiska fyraveckorsschema” som startade för samtliga anställda i Motala kommuns äldreomsorg i januari 2015.
Visst finns det ökad sjukfrånvaro hos kvinnor på andra anställningar, eftersom att hela välfärden där mest kvinnor arbetar, är raserad och därmed faller många som dominobrickor. Samhället har rasat och det är mest kvinnor som får ta vid där samhället brister, om man nu har gamla föräldrar, barn som inte utvecklas som andra och passar in i mallen för ”normal utveckling” på grund av olika orsaker. Jag har skrivit förut om detta förödande schema på grund av egen erfarenhet. Jag tog till och med upp varför på ett stormöte i oktober 2014, dit 80 undersköterskor kom, några fackliga företrädare, politiker samt några från personalenheten.
Vi var några mindre enheter som haft dessa bedrövliga arbetsvillkor. Jag själv hamnade i en psykisk stressreaktion och blev sjukskriven våren 2012. Det jag var mest stressad över var att jag inte visste hur jag jobbade och därmed behövde jag hjälp med att flytta till ett boende på ett rum och kök. Jag orkade inte med att ha familj för att jag har barn med olika funktionsnedsättningar. Samhället brister så stort att jag måste agera vårdkoordinator och vara behjälplig i skolan, på arbetsförmedlingen, på försäkringskassan, vården, samordningsförbundet eller övriga instanser där de ska få rätt hjälp utifrån sina förutsättningar. För att jag kunde inte planera när, hur eller om jag kunde följa med?
Tur att jag hade arbetskamrater som ställde upp och bytte tider och stöttade upp så gott det gick, eftersom att det kräver att man kan kontakta instanser måndag till fredag även när man arbetar. Och jag hade ständigt dåligt samvete över att jag var tvungen att smita undan och ringa olika samtal eller bli uppringd på arbetstid.
Tack alla arbetskamrater för att ni ställde upp. Nu säger du Camilla Egberth att allt inte är jobbrelaterat! Nej men till saken hör att livet hör ihop. Det är ett pussel som kräver att bitarna passar ihop, nåt åt hållen. Du kan inte ha ett schema på fyra veckor, arbeta varannan helg, om du är ensamstående, har gamla föräldrar i behov av hjälp eller barn som kräver mer resurser än vad samhället kan erbjuda.
Så här har ni konsekvenserna på alla besparingar i välfärden. Det går inte att spara pengar på människor som är i behov av hjälp. Det löser ingenting. Det ger bara ändå större utgifter!