En grupp som vid alla undersökningar konstaterats som isolerade har blivit än mer isolerade. Vilka är det då? Jo pensionärerna i dagens Sverige. Med jämna mellanrum har undersökningar kunnat se att den åldersgruppen lever ett mycket ensamt liv, närvaron i form av besök av nära och kära är tydligt lägre än vad den äldre önskar.
Sedan kom coronapandemin. Denna resulterade i en om möjligt ännu större isolering, gud ta den som vågar besöka sina äldre släktingar! Ensamheten blev om möjligt ännu värre, från lite till inget. Sedan kom den förlovade räddningen, coronavaccin halleluja! Äntligen kan vi träffa andra...nåja men bara några och på håll.
Jag är sekreterare i en pensionärsförening, SKPF Pensionärerna avd 51, Motala. Där brukar vi samla mellan 70 och 90 medlemmar till månadsvisa möte med angelägen samhällsinformation och nöjet att träffa andra bekanta till nytta för medlemmarna. Nuvarande restriktioner känns mycket konstigt för oss, för närvarande får man vara max åtta personer i ett möte. Samtidigt som idrotten med flera, tillåts att samla fler.
Vårt senaste medlemsmöte genomfördes i oktober 2020. Med då gällande restriktioner organiserade vi i en möteslokal som normalt tar 225 personer, ett möte för max 50 personer inklusive föreläsare. Sittplatserna var arrangerade så att det var 2 meter till närmaste övriga deltagare. Med andra ord – Vi gjorde vad myndigheterna krävde av alla i Sverige.
Vår medlemsgrupp är idag alla vaccinerade, ett fåtal med en spruta. Men begränsning om max. 8 personer vid möten och sammankomster kvarstår. Fråga: Var finns logiken?