Ute på stan, i hem och på sociala medier har det ett tag pågått en debatt om vad Motala kommun ska prioritera eller utveckla i Kommunen och kanske då främst i stadskärnan.
Delade meningar om det mesta har det varit när man följer denna debatt. Men hetast har nog debatten om bandyhall och Lalandia varit. Kommunens sportintresserade vill ha sina elitlag kvar, medan andra vill utveckla staden, för att till exempel öka jobbtillfällena.
Fakta om/kring dessa ämnen har redan tagits upp, så jag tänkte utgå ifrån mig själv, den där invånaren som inte är vare sig politiker eller företagare. Utan en undersköterska (en kategori som kommunalrådet gärna också tar in synpunkter ifrån om man utgår ifrån uttalandet till MVT), som under tre, fyra år arbetade inom äldreomsorgen. Men som fick tänka när kommunens lediga tjänster bland annat skulle bli lärlingstjänster.
Som vanligt handlar allt om pengar som ska sparas, men vad sparas det till?
Jag har bott i Motala i ungefär sex år. Hur betydelsefulla dessa sex år är vet jag inte och jag är ju bara en person med ett brinnande hjärta för den lokala idrotten.
Att bo i Motala fanns först absolut inte på min karta. Motala var till en början bara staden man åkte till de få gånger man behövde sjukhusvård eller som när man var liten och följde med sin farbror, pappa och en storebror för att se IFK Motala bandy spela match. När jag var liten då var Motala ”Bandystaden” och är även idag märker man när man möter utomstående. Det är den lokala idrotten, samt Varamon som alltid nämns.
Men så hamnade jag i Motala, i staden jag inte kunde tänka mig att bo i. Kärleken och en av stadens idrotter tog mig hit. Men när kärleken inte höll, så var det inte mindre än fyra lokala idrotter (där bandyn och Maif fotboll bidrog mest), som tillsammans med närheten till vatten fick mig att stanna. Känslan av att känna sig hemma, sedan jag flyttade hemifrån infann sig för första gången.
Elitlagen ger en ort ett ansikte. Men all lokal idrott är viktig.
En bra kommun arbetar för och vill att alla invånare ska känna sig inkluderade. Idrott gör det, inkluderar. Motalas idrottsföreningar gör det.
Genom idrotten har alla möjlighet att uppleva tillhörighet. Ålder och förutsättningar spelar ingen roll.
Som frilansande sportfotograf ser jag det på nära håll och jag själv upplever mindre ensamhet.
Det är så fint att se, och bland dokumentera det på bild hur idrotten inkluderar och hur den försöker bidra till att ge barn och unga en trygg plats. Men även en plats för de äldre som kanske inte har något annat kvar och genom sitt engagemang som eldsjäl får känna sig viktigt även efter pensionen.
Värsting projekt och icke helt genomtänkta projekt som till exempel gör Lalandia gör inte det.
Visst de skapar arbeten, men med tanken på hur världen ser ut nu ekonomisk. Hur länge finns de jobben kvar? Bensin, mat, kläder, ja allt har blivit så mycket dyrare. Hur ska familjer som redan är ekonomiskt pressade ha möjlighet till att besöka Lalandia?
Idrotten är mer tillgänglig för alla och bidrar till bättre hälsa både fysiskt och psykiskt.
Det är pinsamt att se hur de styrande behandlar vår stad och idrotten. Hur en elitklubb som Piraterna Speedway till exempel måste rucka på utövarnas säkerhet och använda sig av en luftsarg med hål i.
Politiker kasta inte våra pengar i Vättern, använd hjärnan och tina era kalla hjärtan.
Alla kan studera till politiker, läkare, präst med mera. Men att vara det är svårare.
Veronica Larsson