Det är med blandade känslor han går i pension.
– Det känns vemodigt. Jag kommer att sakna mina kollegor och patienter. Samtidigt kommer jag att få en massa mer tid över till mitt musikintresse. Jag är bluesfanatiker, säger Steinar som själv spelar piano, gitarr, fiol och munspel.
– För hemmabruk, poängterar han.
Att påta på kolonilotten hör också till Steinars favoritsysslor.
– En hatkärlek, kan man säga. Det är mysigt att plocka primörer, men det är inget roligt att kriga med maskrosorna.
Resor gillas av jubilaren.
– Jag reste mycket när jag ar ung, bland annat till Indien där jag lärde mig om yoga och meditation, berättar Steinar som själv haft kurser i bådadera.
Varför yoga och meditation?
– För mig handlar det om fysisk, mental och känslomässig balans, det är ett sätt att titta inåt i sig själv. Jag reflekterar och får ett inre lugn. Jag försöker att meditera en liten stund morgon och kväll.
Steinar är född och uppvuxen på landet några mil utanför Trondheim.
– Jag har många goda minnen från barndomen. Hela vår släkt bodde på samma ställe. Jag lärde mig mycket av mormor och morfar och att vara nära naturen.
Steinar har två yngre bröder.
– Vi har mamma kvar, hon fyller 90 år i juli. Många blir gamla i vår släkt, pappa blev 92.
Vad skiljer livet i Norge från livet i Sverige?
– I Norge finns det mer utrymme att vara annorlunda, tycker jag.
Hur tänkte du kring ditt yrkesval?
– Jag skulle ha blivit civilagronom var det tänkt. Men så gjorde jag vapenfri tjänst på ett sjukhem och fick upp ögonen för att jobba med människor. Jag ångrar inte att jag blev socionom. Jag har jobbat inom nästan allt som har med socialt arbete att göra; som volontär utomlands, på socialkontor, inom frivården, som lärare. Jag jobbade först några år i Norge och fick sedan jobb i Örebro. På 1990-talet fick jag en tjänst på Motala kommun som innebar socialt förebyggande arbete. Sedan jag slutade där 2003 har jag varit anställd på Mjölby vårdcentral.
Vad är fascinationen med ditt arbete?
– Att kunna hjälpa människor så att de mår bättre, stötta allt som är positivt. Jag fungerar lite som en livscoach och jag känner tacksamhet över att få vara med om människors resa när de hittar nya vägar i livet.
De första sju åren i Motala bodde familjen i Österstad, därefter i stan.
– De senaste fyra åren har vi bott i Vadstena. Vi trivs jättebra; Vadstena är en gammal stad med många minnesmärken, kyrkan och klostret. Här finns mycket livserfarenhet och visdomar. Naturen och vattnet.
Livet som ledig...
– Sovmorgnar är inte fel, men hunden brukar vilja gå upp tidigt. Frukost på sängen är min melodi. Marilou och jag tycker om att promenera och göra utflykter. Jag får mer tid att vara med familjen och träffa barnbarnen.
Hur känns det att fylla 65?
– Ju äldre man blir desto mindre viktigt blir det att fylla år. När man fyllde 40 och 50 var det kul att hiitta på fester, men nu, nej. Hälsan känns som det viktigaste. Jag har på nära håll sett hur krämporna anfaller i takt med stigande ålder.
Hur ska du fira?
– Med jordgubbar och champagne, kanske? Är det fint väder blir det en utflykt till Omberg. Eller till kolonin för att sätta potatis.