Akselsdotter – Det är hemskt när det blåser men det är så skönt efteråt, man är som renad, säger Kaisu med eftertryck.
Om vitsen ursäktas så stormtrivs hon i Vadstena, dit livsresan förde henne för inte så länge sedan.
Här arbetar hon numera mest med yoga, genom att leda grupper för gäster på Klosterhotellet, i egna grupper och i samarbete med Masesgården i Dalarna.
Hon är gediget utbildad på området: lärarutbildningar på The International Sivananda Yoga Vedanta Centre i England, Kripalu Center for Yoga & Health i USA och olika kurser i Sverige, Thailand och Indien.
Att Kaisu Akselsdotter är utbildad även på andra områden framgår tydligt när man lyssnar på hennes livs historia.
Hon föddes för 74 år sedan i Brahestad i norra Finland och växte upp i byn Lillkyrö nära Vasa i Österbotten.
– Jag blev gymnasieekonom men för att få ett kvalificerat jobb behövde jag lära mig svenska och den undervisningen höll inte tillräckligt hög klass i Finland på den tiden, så jag sökte mig till Sverige.
År 1964 kom Kaisu till Stockholmstrakten och fick känna av fördomar mot finländska invandrare, vilka hade låg status i både svenskarnas och invandrarnas egna ögon. Kaisu brukade tala engelska. Uppfattades man som turist fick man ett bättre bemötande. Men svenska lärde hon sig och jobbade som sjukvårdsbiträde.
– Jag ville återvända till Finland men det blev aldrig av. Jag träffade min första man, som var från Österrike.
Meningen var att paret skulle flytta till makens hemland men inte heller det blev verklighet. Kaisu började studera på Socialhögskolan och födde två barn, 1968 och 1974. Hon blev sedermera ensamstående mamma i en studentlägenhet och fick efter studierna kämpa för att få bo kvar i den.
– Min man hade haft hyreskontraktet. När han flyttade ut och jag började studera på Socialhögskolan ville jag få kontrakt. Stockholms Studentbostäder ansåg att eftersom min man hade studerat och jag hade bott med honom i lägenheten fram till skilsmässan hade jag inte rätt att fortsätta bo där fast jag hade börjat plugga.
Den kampen vann Kaisu i dåvarande Bostadsdomstolen och domen blev till prejudikat. Numera kan man bo i studentlägenhet så länge man visar studieresultat.
Nu började den karriär som har haft stor betydelse i Kaisus liv.
Efter vidareutbildning till familjeterapeut fick hon erbjudande om arbete på Danderyds sjukhus.
Förskoleteamet – som var Lisbeth Palmes idé för att erbjuda psykosocial konsultation för förskolorna i Stockholm och de invandrartäta förorterna – rekryterade socionomer och psykologer. I Tensta och Rinkeby behövde man invandrarkompetenta konsulter och Kaisu blev den finska konsulten bredvid svenska, spanska och arabisktalande sådana.
– Sedan jobbade jag i många år med konsultation för förskolorna och som kurator inom PBU (BUP).
Vid sidan av kom Kaisu också att specialisera sig på ämnet sexuella övergrepp mot barn. Hon var stipendiat i USA under en månad och började därefter arbeta som terapeut åt sexuellt utsatta tonårsflickor – en pionjärverksamhet inom Stockholms läns landsting.
En milstolpe i hennes liv var den tragiska bussolyckan i Norge 1988, då tolv skolbarn från Kista på klassresa omkom och många skadades när bussen kraschade in i en tunnelvägg. Kaisu bodde då i just Kista.
– Jag fick en gedigen utbildning i och erfarenhet av att arbeta med personal på förskolor som ska ta hand om barn som förlorat syskon, som själva är i chock och i kris.
Erfarenheterna av kris, trauma och det terapeutiska arbetet med sexuellt utnyttjade tonåringar ledde till att hon efter en föreläsning fick ett erbjudande av Rädda Barnen att skriva en handbok för förskolorna om sexuella övergrepp mot barn.
Efter ett års arbete kom 1993 boken med titeln ”Små barns signaler om sexuella övergrepp. En handbok för förskolan.” Boken används ännu som referenslitteratur. Den innehåller bland annat konkreta exempel på barns vaga och tydliga signaler.
Arbetet med boken inledde en ny yrkesbana som föreläsare. Det blev många och långa turnéer.
– I samband med det träffade jag min andra man, berättar Kaisu.
– Han arbetade som vittnespsykolog och vi startade ett konsultföretag tillsammans. Det var ett fruktbart samarbete som breddade bådas kompetens.
Kaisus nya bas blev nu Lund, samt ett sommarställe vid Trondheimsfjorden i Norge.
– Vi arbetade, fiskade i fjorden på somrarna och reste varje vinter två–tre månader i Asien, som backpackers. Så småningom bosatte vi oss i Norge.
Men även detta äktenskap upplöstes.
Nu bröt Kaisu upp från Norge och kom via Stockholm till Rimbo. Hon hade träffat Eva Seilitz som också arbetade med yoga.
– Vi bosatte oss i varsin lägenhet i Rimbo och jag startade ett eget företag med föreläsningar och yoga. Eva flyttade sedermera till Väversunda Postgård, mellan Mariasystrarnas kloster och Tåkern.
Efter ett par år flyttade även Kaisu dit. Det var 2011.
Numera delar de båda lägenhet i Vadstena, där Kaisu arbetar med frågor som innebär utveckling på olika plan – bland annat genom yogan – som lärare och som elev.
Varje år reser hon till Indien. I december bär det iväg och hon stannar till februari. Där bygger hon upp sig med yoga och ayurvedisk behandling, en form av indisk läkekonst, vars ursprung kan spåras cirka 7 000 år tillbaka i historien.
Nyligen blev Kaisu uppmärksammad som opinionsbildare i hemstaden.
Församlingsrådet i Vadstena sa nej till att upplåta Klosterkyrkan till nycirkussällskapet Cirkus Cirkör och en föreställning med tema starka kvinnor.
”Det här är inte riktigt klokt”, tyckte Kaisu och skrev ett inlägg på Facebook. Hon startade en namninsamling, blev intervjuad i MVT och processen kring nycirkus i kyrkan var igång. Hon skrev till församlingsrådet med bifogad namninsamling. Dock blev det ingen nycirkusföreställning i Klosterkyrkan, trots Kaisus och andras engagemang. Vilket inte fick henne att misströsta.
– Vägarna är öppna för nya projekt och äventyr, säger hon.