I 14 somrar har Per-Gunnar Andersson varit guide och föreståndare på Verner von Heidenstams Övralid, från april till september. Det händer ofta att han ensam övernattar i det ståtliga huset med den milsvida utsikten över Vättern.
– Det faller sig naturligt att man säger god natt till Verner. Ibland hör jag tydligt steg från våningen över, det kan vara så många som tjugo steg som man kan följa, med blicken upp mot taket. Jag blir aldrig rädd.
P-G tycker att det finns en välkomnande stämning på Övralid och han verkar uppskatta den där mystiska närvaron.
– Det är klart man har respekt för Heidenstam. Ingen slår i dörrarna, man stänger försiktigt. Verner lät ju bygga huset och han är den ende som bott där. Något slags närvaro finns väl kvar.
Sedan åtta är P-G lärare på Vadstenagymnasiets hotell- och turistprogram. På somrarna är han föreståndare på Övralid men jobben överlappar varandra, eftersom Övralidssäsongen börjar i april och varar september ut.
– Jag har aldrig några sammanhängande sommarsemestrar, men jag har ju några skollov, och jag tycker det är så kul med jobbet på Övralid.
Hotell- och turistprogrammet flyttar under våren till Motala och Carlsund utbildningscenter och därmed upphör Vadstenagymnasiet att existera.
– Jag är positiv till flytten. Möjligheterna är större i Motala, turismen där är bredare, mera evenemangsinriktad. Och framför allt är det bra för eleverna. Ansökningarna till utbildningen har börjat öka, och det beror mycket på kommunikationerna, som ju är mycket bättre till och från Motala. Dessutom vill gärna Vadstenaungdomarna och de som bor på landet söka sig till de större städerna.
P-G Andersson är född i Motala och han skulle ägna sig åt musik, professionellt.
– Allra först ville jag bli skogsarbetare, som morfar. Men föräldrar och andra tyckte jag skulle satsa på musiken. Jag spelade piano och orgel och hade ett band, Chateau People, som sedan bytte namn till Acquarius. Vi spelade först syntpop, sedan mera symfonirock, i samma stil som Genesis och Yes.
Det blev musikgymnasium i Norrköping.
– Men det passade inte mig och jag upptäckte att jag inte ville ha musiken som yrke, åtminstone inte om inte bandet blev världsberömt.
Så det blev Platengymnasiet i Motala och sedan taxijobb, i brödernas firma.
– Plötsligt hade det gått åtta år och jag tänkte att det här går ju inte. Så jag letade efter något annat, och började med att läsa upp betygen på Komvux.
Där hände något avgörande. P-G fick ett starkt intresse för historia.
– Jag började läsa på universitetet, upptäckte Herman Lindqvist och tänkte, så där vill jag bli. Åka runt i blå kavaj och berätta levande om historia!
Så blev det. Kanske bortsett från kavajen. P-G blev guide i Vadstena.
– Jag hittade rätt. Jag gillar att stå inför en grupp och berätta, göra folk glada och intresserade.
P-G reste också runt och höll föredrag och var moderator. En guidekollega i Vadstena tipsade om P-G när det behövdes en guide på Övralid och efter ett par år var han föreståndare där. Där kommer hans lust att berätta och levandegöra historia till sin rätt.
– Jag vill vända folks uppfattning om Heidenstam, många har fördomar om hans påstådda nazisympatier och annat. Och en del tror att en guidning ska bli tråkig. ’Okej, tio minuter då’, säger de, och blir sen förvånade när det har gått en halvtimme. Och själv lär jag mig något nytt varje sommar. Jag träffar gamla människor som har träffat Verner när de var fem år, eller som har spelat golf med Kate Bang, hon som var hans kvinna mot slutet av hans liv! Otroligt roligt.
För åtta år sedan blev P-G lärare på hotell- och turistprogrammet i Vadstena, efter att en kollega på Övralid hade tipsat skolan om honom.
– Jag gjorde ett inhopp och efter ett par år blev jag anställd.
På skolan har han och kollegerna en klar linje hur undervisningen ska bedrivas: praktiskt lärande.
– Jag brukar visa ungdomarna högen med böcker och säga: antingen så läser ni dom där och tentar, eller så sätter vi i gång och lär oss i praktiken. Alla väljer praktiken. Eleverna får ibland jobba ute på riktiga evenemang, ringa och fixa saker.
Men hur ser framtiden ut för jobb i turismbranschen nu när folk ordnar allt själva vid datorn?– Det där att man paketerar sina egna resor kommer att nå en kulmen, sedan slår pendeln tillbaka och man börjar efterfråga det personliga mötet igen. Det kommer att öka i takt med allt större miljömedvetenhet. Jag tror turist- och resebyråerna kommer att behövas. Klimathotet kräver vägledning när man ska resa.