– Jag blev så tagen av människoödena. Jag tror att de där personerna ville bli skildrade, det var som om de satt bredvid mig, texterna rann fram, säger Gunilla Ström.
Fyra böcker under eget namn har det blivit, och den senaste, ”Berättelser i skymningen” bygger på autentiska rättsfall ur domböckerna för Hällestad-Tjällmo tingslag, från 1700- och 1800-talen.
Det handlar bland annat om kvinnor som anklagas för häxeri, flickor som blir med barn utan att vara gifta och föder i lönndom av rädsla för samhällets dom, men som blir ertappade och inte alls tas om hand – utan döms till fängelse på vatten och bröd och får sitta i en kall stencell i Linköping.
Dessa autentiska exempel på hur ett oförsonligt samhälle behandlade folk har Gunilla hittat i domböcker på Landsarkivet i Vadstena och i hennes senaste bok blev de till berättelser.
– Allt har hänt men jag har fabulerat lite kring vardagslivet så att det ska bli lättare att läsa, säger Gunilla.
”Berättelser i skymningen” var Gunilla Ströms debut som skönlitterär författare, men inte den första boken. Och detta specialintresse började med släktforskning.
– Jag satte i gång med det för lite mer än 20 år sedan. Av en slump upptäckte jag en dombok med svårläst skrift. Det fanns ord jag kunde urskilja och jag såg vad det handlade om, häxeri, brott och straff. Jag tänkte ’det där ska jag forska i!’ Domböckerna är fulla av detaljer, man blir väldigt nyfiken.
Nyfikenhet är en framträdande egenskap hos Gunilla. Och några år efter mötet med domboken satte hon i gång. Det blev en bok, ”Brott och straff” (2006), som i svart på vitt beskriver ett hårt liv i norra Östergötlands skogstrakter, mellan 1615 och 1878. Arvstvister, sedlighetsbrott, slagsmål, stölder, olyckor, mord, självmord och rån. Bland annat.
Sex år senare kom ”Berättelser i skymningen”. Men däremellan kom två andra böcker: ”Sanning eller ren skär lögn” (2005).
– En salig blandning av skrönor och sägner. Den gjorde jag tillsammans med Kerstin Lundgren och den kom till i samband med att vi jobbade med en guidebok över Godegård och Tjällmo.
År 2010 kom ”För kung och fosterland”, om soldater, ryttare och andra militärer i Tjällmo, under perioden 1720 till 1901.
Gunilla Ströms första bok är ”Så minns vi gruvan i Baggetorp” (2002).
– Wolframgruvan i Baggetorp stängdes redan 1958 och vi i Hembygdsföreningen visste att det ännu fanns några i livet som hade jobbat där. Jag sökte upp och intervjuade dem och det blev en bok av det också.
Gunilla Ström bor på en gård utanför Tjällmo, är uppvuxen i Åby utanför Norrköping, bodde under en period i barndomen i Stavanger i Norge, där hennes pappa arbetade med att renovera hamnen efter kriget. Men hon är född i Malmö.
– Jag kom till Tjällmo 1967, efter att ha gått på seminariet i Linköping från 1963. Jag sökte mig dit för att det fanns ett lärarjobb där och till det hörde en väldigt fin bostad, en nyrenoverad trerumslägenhet som lockade mig.
Gunilla är utbildad folkskollärare.
– Det heter mellanstadielärare nu, men jag är faktiskt folkskollärare och det var jag i 33 år, i klasser som jag följde från fyran till sexan. Jag stortrivdes med arbetet och med barnen! Och de tio bästa åren var när jag var speciallärare för integrerade särskoleelever, som jag undervisade i matte och svenska. Man får så mycket tillbaka av dessa barn.
Men redan som 55-åring, år 2000, slutade Gunilla jobba.
– Barnen älskade jag, och de uppskattade mig, liksom föräldrarna. Men jag tröttnade på hur skolan var organiserad, man har bara ett liv och det fanns så mycket annat jag ville göra.
Gunilla har i många år varit en av de drivande krafterna i Tjällmo Hembygdsförening, vid sidan av arbetet som lärare.
– Vi försöker ge ut skrifter om det vi hittar av texter och bilder som kan intressera våra medlemmar. Just nu håller vi på med en, den ska helst vara klar i mars, om skollivet i Tjällmo. Vi forskar i skolvårdsprotokoll och det ska bli bilder också, på undervisningsmateriel och klasskort.
Sällskap i Vadstena har hon av den så kallade ”Tisdagsgruppen”, ett gäng om åtta personer som varje vecka sitter på Landsarkivet och jobbar.
Som om inte detta vore nog är Gunilla Ström också en hängiven hantverkare, med tovning som specialitet.
– Jag gör sulor, tofflor, hattar, sittunderlägg, bonader. Och jag broderar på bonaderna, ibland i silvertråd, ibland gör jag blommor och fåglar.
Framöver ska Hembygdsföreningen ut och röja och märka Skönnarboleden, som ska ingå i den nya sträckningen av Östgötaleden.
– Vi ska märka upp och göra i ordning en sträcka på två mil samt vår egen led.
Och så är Gunilla kafévärdinna vid hembygsgården i Tjällmo på somrarna, när ”Café med hantverk brevé” håller öppet.
– Där får jag sälja en hel del av mina tovade saker.
Säkert blir det fler spännande böcker också.