Makarna Nikolai och Gina Marinova hoppas att barnbarnet Nikol Ilieva, fem år, kan börja på förskola nästa år.
År 2016 lämnade Gina Marinova och hennes familj sitt hem i Bulgarien för första gången för att resa till Sverige. De ville försöka skapa en bättre tillvaro än den de hade i hemlandet med fattigdom och utsatthet. Drömmen var att få ett jobb men som många andra EU-migranter har gjort före dom satte de sig utanför olika butiker och tiggde. På nätterna sov de i sina bilar som de parkerade i utkanten av Mjölby.
– Det var mycket svårt, säger Gina, som blir allt bättre på svenska språket.
Det var Mjölby som familjen återkom till när de reste till Sverige. Där mötte de så småningom personer som jobbar ideellt för att hjälpa utsatta människor. Det kom att förändra deras liv.
Vi ses i familjens bostad, cirka två mil utanför Mjölby. I trerummaren bor Gina tillsammans med sin man Nikolai Marinova, 45. Där bor även sonen Daniel Mitkov, 24 och hans flickvän Sabrina Ilieva, 20, samt barnbarnet Nikol, fem år, som kom till Sverige för drygt ett år sedan. Det är tidig kväll och Gina, har liksom maken, nyss kommit hem från jobbet.
Gina Marinova bor tillsammans med sin son och hans flickvän i lägenheten som de har fått hyra tack vare hjälp personer som jobbar ideellt inom olika kyrkoförsamlingar.
Jobbet som tidigare bestod av att spendera flera timmar utanför butiker för ett par hundralappar per dag har bytts ut till riktiga jobb. För Gina har det gett en fast tjänst. För maken har det resulterat i säsongsarbete på en gård i närheten.
Ginas dotter Viktoria Mitkova, 21, som också är på plats i bostaden dukar fram te och kakor. Viktoria pluggar svenska på SFI och Viktorias man Pavel Petrov, 27, har liksom Gina fått fast jobb. Det har gjort att han är den som lärt sig mest svenska. De hjälps åt att berätta om familjens resa till Sverige. Det har varit en lång och svår väg. De blir förvånade när de inser att det redan har gått två år sedan Ginas familj fick flytta till lägenheten. Den får de hyra tack vare hjälp från ideell verksamhet, bland annat av en stödgrupp i Mjölby som hjälper romer som lever under svåra förhållanden i Sverige.
– Det är mycket bra. Sverige är bättre än hemma, säger Gina och tittar på Kjell Knutsson, som också finns på plats.
Kjell Knutsson har haft tät kontakt med familjen och hjälpt dem på olika sätt.
Kjell har haft stor betydelse för Gina och hennes familj, både när det gäller jobb och bostad. Det var via sina kontakter i stödgruppen som hans vägar korsade Ginas.
– Jag frågade Gina var hon satt och tiggde på dagarna. Vid den tiden satt hon utanför Östenssons butik i Skänninge. Och där är en av mina tidigare elever chef, berättar Kjell och minns tiden som klassföreståndare för en gymnasieklass i Motala.
– Jag ringde honom för att höra om han kanske kunde hjälpa Gina med något jobb, säger han.
Mikael Nordén, vd på Exiso och Anders Lindblom, vd på Östenssons livs AB, hjälpte Gina Marinova som tiggde utanför butiken i flera år.
Den tidigare eleven var i själva verket Anders Lindblom som är vd på Östenssons Livs AB. Vi träffar honom tillsammans med Gina utanför butiken i Skänninge där Gina satt i flera år med en mugg intill sig.
– I början kändes det sådär när du satt utanför butiken ska jag vara ärlig att säga, säger han riktat mot Gina. Men ganska snart accepterade jag det. Hon har alltid mött alla med ett leende, varje dag. Hon var framåt och hälsade på alla. Hon har visat en sida som vi värdesätter högt eftersom vi jobbar med service. Språket är ju det som är svårt om man ska jobba i butiken.
Under fem år satt Gina Marinova, 45 år, utanför Östenssons i Skänninge men till slut fick hon en fråga som har förändrat hennes liv.
Anders och Kjell kom överens om att Kjell skulle kontakta städbolaget som sköter Östenssons lokal i Skänninge. Det blev både anställningsintervju och provanställning under en period. När vi ses har Gina varit fast anställd sedan några månader på Exiso.
På plats utanför Östenssons i Skänninge möter vi även Mikael Nordén, vd på Exiso, som numera är Ginas chef.
– Vi ställer krav på våra anställda, och du Gina, är väldigt duktig, säger han. Det känns fint att kunna hjälpa någon samtidigt som vi får förstärkning med bra personal.
Gina Marinova får alltmer ansvar i jobbet som lokalvårdare inom företaget Exiso.
Sedan dess har Gina fått mer jobb och ansvar. Veckans dagar börjar bli fulla. Hon jobbar en dag i Skänninge, en i Vadstena och tre dagar i Motala.
Ginas man Nikolai som har tillfälliga jobb hjälper henne att ta sig mellan orterna.
– Jag är så glad, det är mycket bra jobb. Det är tryggt, för min familj. Vi bor alla i Sverige, min man, dotter och två söner.
Gina hoppas även att hennes söner och deras flickvänner ska få jobb. De har inte varit så länge i Sverige och kan inte heller så mycket svenska. Hittills har de fått tidsbegränsade jobbuppdrag på den gård som familjen sedan tidigare hjälper vid behov. Ibland sitter de utanför olika butiker i Mjölby och tigger. Gina minns de kalla dagarna på marken.
– Det är inte bra. Jobba är bättre, säger hon.
Viktoria Mitkova, 21, är dotter till Nikolai och Gina Marinova, och på bilden är barnbarnet Nikol Ilieva med.
Pavel Petrov, 27, är Ginas svärson och hjälper till med översättningen när vi träffas hemma hos Gina och Nikolai Marinova.