– Det är unikt i världen att Sverige har så många Arbetslivsmuseum. Utan att folk jobbade där på kvällar och helger skulle vi bara kunna bevara en bråkdel av vårt industriella kulturarv. Människor väljer själva att det är viktigt att bevara sin lokala historia och berätta hur Sverige blev ett demokratiskt land, säger Niklas Cserhalmi.
Det finns 1 400 Arbetslivsmuseum i landet och Arbetets museum hjälper dem att skapa nätverk, arrangerar kurser och hjälper till där behov finns. Niklas Cserhalmi understryker att den kunskap som finns på de olika museerna är unik och att Arbetets museum bara har en stöttande funktion.
Det finns museer om allt från jordbruk och sjöfart till oljeindustri och plast.
– Ett av mina favoriter är Häfla hammarsmedja. Det är ett ställe som kan bli sommarens höjdpunkt för en barnfamilj som åker dit en semesterdag.
Niklas pappa kom till Sverige som flykting 1956 när Sovjet invaderade Ungern. Hans mamma kommer från Godegård och föräldrarna träffade varandra på en danskväll i Motala folkets park. Han beskriver uppväxten i Vadstena med föräldrarna och sina två äldre syskon som supertrygg.
– Vi var ett kompisgäng som var mycket på Kyrkans ungdom. Jag är inte troende men jag har samma värderingar som kyrkan och Svenska kyrkan är en fantastisk organisation. Det var helt enkelt ett roligt häng.
Fram till trettonårsåldern höll han på med simning och handboll. Sen övergick fritidssysselsättningen mer till att hänga med kompisar på Gamla kondiset i Vadstena för att dricka kaffe, läsa och röka cigaretter.
– Jag slutade röka när jag var tjugofem. Jag hade flyttat till Umeå, gick kulturvetarlinjen på universitetet och hade börjat träna.
Han ville ha bra träning utan att behöva konkurrera. Resultatet blev löpning, cykling och skidåkning, eller snorsport som Niklas själv benämner sitt intresse. För tio år sen började han ändå ställa upp i olika motionslopp.
– Det blev som ett nästa steg i träningen och roligare när man har ett mål att sikta på. Jag har gjort klassikern (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet) 3 gånger. Vasaloppet är roligast. Det finns en lokal förankring och alla platser är viktiga. Sen blir man inte lika galet jävla trött som när man springer, det blir en behagligare trötthet.
Förutom fem Vasalopp och flera Vätternrundor har det också blivit elva maraton runt om i Europa.
– Jag har sprungit i Stockholm, Berlin, Amsterdam och Köpenhamn men inget är som Finspångs maraton. Det finns tyvärr inte kvar. Jag sprang det tre gånger. Det var litet och väldigt lokalt förankrat med hemvärnsgubbar vid vätskekontrollerna och damer som delade ut hembakade hallongrottor och hemgjord saft. Jag saknar det.
Niklas har i omgångar jobbat med olika saker på Arbetets museum sedan 1993. Jobbet som högsta chef på museet har han haft sedan 2011. Ett jobb som till stor del handlar om att hitta finansiering till utställningar som ska ligga till grund för samtal och debatt om hur vårt samhälle utvecklas. Nu arbetar museet med tre stora projekt. Det första heter Jobbcirkus som handlar om unga och deras gymnasieval. Det andra är en vandringsutställning som heter Demokratilabb och som visas på trettio bibliotek i landet. Den tredje tar upp vår tids kanske största förändring - robotiseringen i samhället.
Niklas träffade Elisabeth som är hans fru och bästa träningskamrat på en nyårsfest i Vadstena. De gifte sig i Tingstad kyrka och mellan 1996 och 2002 fick de fyra döttrar med två års mellanrum.
– Vi tränar mycket ihop. Oftast springer vi milen i Vrinneviskogen. Nu siktar vi på att springa Swiss Alpine Marathon om två år.
Niklas femtioårskalas är redan avklarat även om han inte fyllt än.
– Elisabeth fyllde femtio i februari så vi hade stor fest tillsammans då på Arbetets museum med gamla och nya vänner. Äldsta dottern Nora var dj.