– Det var kanon. Mycket tack vare Hanna, säger Torbjörn om jubileumskonserten, och menar Hanna von Spreti, välkänd för Motalaborna, musikalstjärna som numera är bosatt i Göteborg men som då och då återvänder till hemstadens scener.
En mer än två och en halv timme lång och storslagen konsert, 17 musiker på scen, pop, disco och en del utflykter i jazzens aningen mera svårtillgängliga trakter.
Hur mycket repar man inför en sådan kväll?– För lite, svarar Torbjörn med ett skratt.
– Vi fick noter i slutet av september.
Storbandet består av amatörer på hög nivå, bland annat musiklärare, och det kan vara svårt att samla en orkester vars medlemmar har andra åtaganden på dagarna.
Men Torbjörn Svensson är pensionär sedan elva år och hör till dem som möjligen har lättare att komma ifrån. Han är bandets veteran och har varit en del av Motalamusiken i runt 65 år.
– Debuten var i Zederlundsskolans aula. Jag började med blockflöjt som sjuåring, berättar han.
Pappa Sven Svensson spelade en del, bland annat slagverk i Motala Blåsorkester.
Musikläraren Olof Thunfeldt var en nestor i början 1950-talet. Han reste runt mellan skolorna i Motala och undervisade. Och samlade ihop de begåvade. Efter två år med blockflöjten övergick Torbjörn till klarinett.
– Jag spelade i gossorkestern i nio-tio år och kom med i Blåsorkestern i slutet av 50-talet. Min syster Lilian spelade också klarinett i orkestern då. Men jag tyckte saxofon såg häftigt ut och fick så småningom tag i en gammal lur, en tenorsax.
Och sedan har det fortsatt. I dag spelar Torbjörn barytonsax i storbandet men har återvänt till klarinetten i en annan form, basklarinett, ett stort instrument med ett spännande ljud.
– Basklarinetten ligger nära kontrabasen i ensemblespelet.
Jazzintresset hade fötts mycket tack vare Hans Ström som hade skivaffär i Motala på 50-talet.
– Jag köpte skivor och lyssnade på Voice of America på kortvåg. Under 40- och 50-talen fanns det flera jazzband i Motala. Jag var för ung att vara med då. Men det hade varit kul.
Sedan kom rocken och jazzen trängdes undan. Men, som Torbjörn Svensson säger, det uppstod ett slags ”jazzrekyl” just runt 1967, när några Motalamusiker tyckte att det var dags att blåsa liv i den musik de älskade.
De drivande krafter som låg bakom starten av storbandet hösten 1967 var Birger Edlund – välkänd Vadstenamusiker som porträtterades på dessa sidor den 2 september, i samband med sin 80-årsdag – Didrik af Wåhlberg och Curt Broman. Det skedde i samarbete med det som då hette Folkliga Musikskolan.
– På 70-talet spelade storbandet till dans på Statt, varje tisdagskväll. Det var på den tiden det fortfarande kom handelsresande till hotellet. Och Blåsorkestern konserterade i Stadsparken ibland på sommaren.
Torbjörn jobbade på dagarna som tekniker på CTV, Centrala Torpedverkstaden, som numera heter Saab Underwater Systems och har kvar sin anläggning nära Råssnäsudden. Han gick i pension redan som 61-åring och har sedan mest ägnat sig åt musiken.
– Jag är inte den som övar varje dag, mest blir det inför konserterna. Men jag lyssnar och är nog egentligen allätare. Jag gillar klassiskt, operetter och musikaler också. Mest lyssnar jag nog ändå på jazz, och då på de kanaler man kan hitta på nätet.
Numera är det glesare mellan spelningarna. Tiderna förändras även om tisdagsdans på Statt faktiskt lever kvar, om än i en annan form.
Torbjörn Svensson har sett många musiker komma och gå genom åren. Han har också fortsatt att spela i Blåsorkestern och ibland vikarierat i Mjölby Stadsmusikkår.
– Det har varit ett bra liv.