– Det blir lite som en mobil fritidsgård. I samarbete med föreningar, biblioteket, bostadsstiftelsen Platen och många andra ska vi fånga upp ungdomarna ute i bostadsområdena. Det här är unikt för Motala, så vitt jag vet.
Stefan Svärd brinner för föreningsliv och för att aktivera unga människor. Han har alltid velat vara en del i det större sammanhang, som till exempel en idrottsförening innebär.
Fritidsledare utbildade han sig till sent i livet. Han var 40 år när han läste till yrket på Valla folkhögskola i Linköping. Dessförinnan var han säljare i Skänninge och i Linköping i många år, och jobbade också som boendepedagog i ett privat omsorgsföretag.
Men föreningslivet och idrotten är sedan länge hans liv.
– Jag ser upp till folk med engagemang och jag är ju en sådan person själv, jag går in med 200 procent i det jag gör. Det råkade bli sport och det började redan när jag var tio år och var med i ”Kul med boll” i Charlottenborg. Samtidigt höll jag på med brottning och med fotboll i LSW och Borensberg.
Det fortsatte med uppdrag som ungdomsledare i innebandyklubben Solfjäderstaden och fotbollsklubben BK Zeros. Via Solfjäderstaden drog Stefan i gång Varamon Sportfestival, vars tanke var att visa upp så många sporter som möjligt – en spontansportfest för unga.
– Jag ville avdramatisera idrottandet, visa på hur kul det är, att alla kan vara med.
Festivalen återkom i fem år. Sedan rann den ut i sanden.
– Det blev för tungt. Jag hade önskat att festivalen skulle ha fungerat som ett slags paraplyorganisation för fler föreningar, att andra skulle ta vid och engagera sig men det blev inte så.
Idrottsföreningslivet för unga blir allt seriösare, funktionärer behöver utbilda sig och det krävs inte minst ett stort engagemang av föräldrarna. Det där är kluvet, tycker Stefan Svärd.
– Ju fler som bidrar desto bättre men det kräver ett föräldraengagemang som kanske inte är hållbart i längden.
Föräldrar tvingas äga två bilar och skjutsa omkring sina barn till träningar och aktiviteter för att hindra den uppdelning som man kan se numera: en stillasittande grupp av barn och unga som ägnar sig åt sina telefoner och sina Playstation och en grupp som är aktiva.
Stefan vill se mångfald och variation.
– Jag tycker inte att det är fel att hålla på med tv-spel och liknande men det får inte bli enkelspårigt. Det är lika olyckligt att bara ägna sig åt idrott och inget annat – och riskera bestående skador redan vid unga år.
Han efterlyser helt enkelt den spontanidrott som barn och unga ägnade sig åt före tv-spelen och mobiltelefonerna. När man jagade varandra på cykel och ”spontanidrottade” utan att tänka på det som idrottsutövning.
Sedan två år är Stefan ordförande i Maif Hockey och när MVT ringer upp honom står han och slipar skridskor.
– Ja, jag är operativ, skämtar han.
– Jag började som materialare och sedan blev jag vald till ordförande. I mars i år fick jag förnyat förtroende. Nu är det Maif Hockey som tar nästan all min tid vid sidan av jobbet.
Men han hinner spontanidrotta själv en hel del också. Cyklar mountainbike, har deltagit i Vätternrundan och Cykelvasan tillsammans med sin fru Caroline.
Caroline Svärd Sandelius tävlar i hoppning i Nykyrka Ridklubb och sitter i styrelsen för klubben. Maken Stefan är förstås mycket engagerad där också. Som parkeringsvakt under tävlingar. En nog så viktig post.
Och nu blir Stefan Svärd 50.
– Åldersnojan är avklarad, skämtar han.
– Jag hade en när jag skulle fylla 40 och i god tid före den här 50-årsdagen. Jag har klippt håret. Motorcyklar har jag redan haft. Men vuxen blir jag inte. Själen kan aldrig bli vuxen!