Pia Widegrens titel är IT-strateg på Motala kommun. Det innebär inte bara att överblicka det digitala undervisningsmaterialet i Motalaskolorna. Pia ensam är ansvarig för alla IT-frågor inom bildningsförvaltningen i kommunen, även i kultur- och fritidssektorn; i simhall, idrottshallar, ungdomsgårdar.
– Men jag arbetar ju tätt ihop med verksamheterna och med IT-avdelningen. Det är mycket planering, av appar och annat som ska fungera på rätt sätt för ändamålet.
Den här funktionen har Pia haft sedan 2015. Men IT-inriktningen började redan i slutet av 1990-talet. Då lanserades det så kallade Itis-projektet, IT i skolan, i hela landet. Då var Pia gymnasielärare på Vätternskolan i Motala, på barn- och fritidsprogrammet.
– Jag sökte och fick jobbet att hålla ihop den satsningen i Motala kommun. Jag hade synpunkter på det där. Itis-projektet fungerade inte så bra som det hade kunnat göra, det fanns en dålig beredskap ute i verksamheten och det saknades uppkopplingar ute i skolorna och var lite för dåligt förberett. Eftersom jag hade åsikter om vad som skulle göras så inrättades en tjänst som jag fick, där uppdraget var att ta hand om IT-frågorna. När projektet tog slut blev jag kvar i den rollen.
Pia Widegren är född i Offerdal i Jämtland och växte upp i Östersund. Hon ägnade sig åt skidåkning, tävlade på längdskidor och nådde framgångar.
– Jag visste väl inte riktigt som ung vad jag skulle bli men har alltid tyckt om barn och utbildade mig till lärare i Umeå. Men det var ju ont om jobb i Norrland.
Pia sökte sig alltså söderut och fick napp på jobb i Motala. Det var 1985.
– Jag visste inget om Motala eller var staden låg. Slog upp en kartbok och tyckte, som typisk norrlänning, att från Motala är det nära till allt. Stockholm och Göteborg låg ju nästgårds.
Hon trivdes i Motala och jobbade som gymnasielärare i 15 år.
– Jag saknar eleverna fortfarande. Numera är många av dem mina vänner, och till och med arbetskamrater.
Engagemanget i IT-projektet i skolan ledde till att hon fördjupade sig och vidareutbildade sig på området i Linköping, blev IT-samordnare och utvecklingsledare inom bildningsförvaltningen och även en tid inom socialförvaltningen i Motala kommun, och sedan IT-strateg.
Som sådan, inom pedagogiken, har hon, efter mycken möda, fått uppmärksammad lön: 2013 utsågs hon till vinnare av Guldäpplet.
– Det är jag stolt över.
En jury bestående av verksamma i stiftelsen Datorn i Utbildningen, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Sverige Kommuner och Landsting, med flera instanser, utser pristagaren. För att få den utmärkelsen ska man ha förnyat lärandet med stöd av IT, pedagogiskt arbetat med egna elever, arbetat för att inkludera alla elever och ha inspirerat både elever och kolleger.
Det där uppfyller Pia med råge.
– Guldäpplet fick jag efter att i 16 år att ha rest runt överallt i hela Sverige och föreläst för barn, föräldrar och pedagoger om vad som händer på nätet och om hur man ska förhålla sig till det som sker där.
I mitten på 1990-talet började hon upptäcka nödvändigheten av vuxnas närvaro på nätet.
Hon skrev boken ”Nätvandra”, tillsammans med stiftelsen Fryshuset i Stockholm och två fältsekreterare i Motala kommun. Bokens titel blev 2013 ett av de nyord som Språktidningen utser varje år.
Att nätvandra är enligt tidningens definition att som förälder eller annan vuxen skaffa sig en bild av vad barn och unga gör framför datorn, att möta unga där de är online.
Det där är Pia Widegren mycket engagerad i, och det hela egentligen är enkelt och naturligt, eller borde vara.
– Det handlar om att prata med sina barn, precis som man ju ska göra i alla andra sammanhang i livet. Det är för mycket skrämselpropaganda kring ungas nätvanor. I stället för att skrämma barnen, eller själv bli skrämd och ta avstånd, måste vi finnas där och fråga barnen om vad de gör, inte bråka och skälla för då drar de ju sig bara undan.
Många vuxna vill inte och kan inte fördjupa sig i allt som händer på nätet, menar Pia. Det är vad hon brukar få höra från ungdomarna.
– Som vuxen är man ju van vid att vara den som vet bäst. Men här är det tvärtom. De unga kan och vet ofta mycket mer, och då måste vi vuxna ha attityden ’det här kan du bättre än mig, så berätta!’, säger hon.
– Jag tror inte alls på att införa ’porrfilter’ i skolornas datorer. Det går inte att filtrera bort något. I stället: prata med ungdomarna, var närvarande.
Trots sitt yrke är Pia ingen ”nörd”, påpekar hon.
– Jag är friluftsmänniska också. Och har skrivit en annan bok, en lärobok för gymnasiet om utomhuspedagogik, ”Natur- och fritidsliv”.
Pia tycker om att fjällvandra. Och att resa. Redan efter nian stack hon ut i Europa och tågluffade med en kompis.
– Jag fattar inte att mina föräldrar kunde släppa i väg mig.
Senare har hon rest i Sydostasien, till Bali och Indien. Öluffat i Grekland och rest i öststaterna, bott tre månader på kibbutz i Israel.
Och så ser framtiden ut: mera resor. Närmast en spännande 60-årsresa med en kompis.