I den här bilden är Ingrid med. Första raden fjärde flickan.Bilden är tagen på norraskolan för 81 år sedan.
Många har ställt sig frågan varför och hur man kunde vara kapabel att göra så mot andra människor. Under tiden när Tyskland samlade ihop alla judar, romer, homosexuella och de som var modiga nog att säga stopp till Adolf Hitlers tankar och idéer, så användes Motala gästgivaregård som militärförläggning för den svenska militären. Men sen ställer jag frågan “Visste barn, tonåringar och vuxna i Motala till de som hände i världen?” och som tur fick jag svar på en del av frågorna idag.
Jag intervjuade Ingrid Lövstedt som föddes 11 december 1926. Ingrid växte upp och gick i skolan i Motala under tiden då andra världskriget tog plats. Idag är hon 95 år gammal och på bilden var hon 14 år gammal.
Visste du vad som pågick i Tyskland, Polen och de andra länderna?
– Nej, inte så mycket. Vi hade igen tv, men vi hade en radio som vi var malliga för, men vi barn lyssnade inte mycket på den. Men det jag minns är när vi fick höra om hur nazisterna hade behandlat judarna och det lät otroligt att någon skulle kunna göra något sådant.
Fanns det någon rädsla att tyskarna skulle komma till Sverige?
– Jag kommer ihåg när läraren på Norra skolan tog fram en radioapparat ur skåpet, och vi fick lyssna när tyskarna tågade in i Danmark. En av flickorna i klassen grät men jag förstod inte allvaret då. Jag minns att vi hade mörkläggningspapper som vi satte upp på fönstren, jag minns även att vi barn satt på trottoaren och tittade på när folk kom och cyklade förbi med avskärmade cykellysen, så de inte skulle lysa så starkt. Jag kommer inte ihåg att jag var rädd men hade jag tänkt efter kan hända att jag varit det.
Som slutsats kan jag säga att alla blev påverkade av andra världskriget. Vuxna var vittnen men det var även barn och tonåringar vid den tiden. Någonstans måste vi alla förstå att andra världskriget är en historisk lärdom av något som ingen ska behöva bevittna eller upplevas igen.
Tack till Ingrid Lövstedt som delat med sig av detta och hennes dotter Isabell Lensson som hjälpt mig med intervjun och bilden.