Dagen efter att jag träffar honom ska han sjunga Cornelislåtar på K-Ringen, till exempel.
För två år och två månader sedan kom Morgan Merza till Sverige och Motala. Lite förvånad blir man när man hör det, för hans svenska är mycket bra.
Men när man talat med honom en stund förstår man varför.
– Jag tycker om att prata och jag har självförtroende att ta kontakt med folk. Bra svenska är nyckeln till samhället. Många nysvenskar är blyga för att prata med infödda svenskar just för att de har svårigheter med språket, de blir rädda för att göra bort sig. Men jag, jag pratar mycket, jag till och med diskuterar med mig själv, ensam hemma, på svenska!
Han har från början ”integrerat sig själv”, som han säger, och han har försökt i andra länder innan han kom till Sverige.
Morgan är född i Aleppo i Syrien och flydde sitt hemland redan som 17-åring och kom först till Kina.
– Men där var jag mest rädd, jag kunde inte integrera mig där.
Nästa stopp blev Bahrein och där gick det bättre, han arbetade på hotell.
Morgan ville till Sverige men tvangs in på omvägar innan han kom hit. Efter Bahrein blev det Kairo. Och där träffade han svenskar.
– Jag tyckte så mycket om dem, de hade ett sätt att vara sig själva att ’mind their own business’ och visa respekt. Att jag ville till Sverige hade jag vetat redan hemma i Syrien. Sverige var målet.
I Kairo försökte sig Morgan på att satsa på en musikerkarriär. Han studerade traditionell arabisk musik och tänkte sig en musikertillvaro.
– Men jag var inte bekväm med miljön i Egypten, säger han.
Med hjälp av FN fick han chansen att komma till Sverige och hamnade direkt i Motala. Kvinnan inom FN som hjälpte honom till Sverige har blivit en god vän, som han ännu har kontakt med.
– Det blev ett fint möte med Motala. Det var en februaridag 2016 och kallt men solsken. Folk sa att det var första solskensdagen på väldigt länge. Och jag var beredd på kylan.
Morgan säger att han direkt kände sig som ny när han kom till hit. Och så är det än.
– Jag är hemma här. Jag kan vara mig själv, vara fri. Jag tänker att detta är den bästa tiden i mitt liv.
Morgan tog genast itu med att ”integrera sig själv”.
– Jag ville få svenska vänner, jag gick på bibliotekets språkkaféer och jag gick förstås på SFI.
Morgan har mött fördomar och avvisande attityder i Sverige men tycks ta ganska lätt på dem. Det välkomnande och goda bemötandet överväger.
Han blev nyligen en av Motalas tretton så kallade integrationsledare. Ett projekt som kommunen och Arbetsförmedlingen håller i gemensamt och som både är en tänkt hjälp för ledarna att komma in på arbetsmarknaden och för Motalas alla olika etniska grupper att hitta in i samhället. Det sker teoretiskt, med hjälp av lektioner om det svenska samhället men planen är att man också ska kunna ordna praktikplatser.
– Mixen av människor som kommit som nysvenskar till Motala hjälper mig att bli bättre för varje dag, och inte bara på språket, det ökar min förståelse för andra människor och jag kan ge av mitt eget självförtroende.
Morgan samarbetar också med Hallen i Motala och med ungdomar som väntar på uppehållstillstånd.
Men musiken då, hur kan det komma sig att en ung man med rötter i Syrien sjunger Barbro Hörberg, Cornelis Vreeswijk och Kent?– Jag hörde ’Med ögon känsliga för grönt’ och älskade den direkt. Jag tänkte ’Det där ska bli min sång!’
På Youtube kan man höra Morgan sjunga bland annat den och Kents ”Sverige”.
Morgan berättar att han kommer från en musikalisk familj. Morbröderna sjöng traditionella arabiska sånger.
Hans familj bor kvar i Aleppo.
– Situationen där har varit oerhört svår men den är lite bättre just nu. Min familj bor i en del av i Aleppo som har klarat sig ganska bra, men det är fattigt. Priserna på mat är höga.
Längtar du tillbaka någon gång?– Nej…
Morgan ler stort.
– Syrien är mitt hemland och visst vill jag besöka det någon gång i framtiden – men jag visste när jag lämnade Syrien att det finns ingen återvändo.
Morgan Merza säger att han är kosmopolit, en världsmedborgare.
– Jag vill vidare. Jag är inte ett träd!