Vi påminns om denna dag då vi aldrig får glömma de offer som befriades från förintelseläger såsom Auschwitz, de som miste sitt liv och framför allt de som gjorde motstånd.
Hur inträffade detta? Ett simpelt och kortfattat svar är tankesättet ”vi mot dem”. Ett flertal vägrar erkänna människan som en art, utan har som krav att kategorisera och dela upp oss i olika grupper. Du är jude, han är rom, de är homosexuella och så vidare. Ett sådant korkat tankesätt ledde till ett av de värsta folkmorden genom tiderna.
Nazisterna ansåg idén som genialisk, ”den slutgiltiga lösningen på judeproblemet” kallade de det. De skulle rena jorden från allt smuts genom ett effektivt och metodiskt folkmord. Inom kategorin ”smuts” föll allt från judar till romer, homosexuella, handikappade och politiska motståndare hörde också hit. Alla som minskade på det ariska folkets livsrum.
Adolf Hitler och hans nazistparti började sakta men säkert fortsätta bygga upp en stark antisemitism i Tyskland där judar fick skulden för mycket ont som inträffat. Det var de som fick oss att förlora kriget, det är DERAS fel att vi är fattiga, om inte judarna fanns skulle allt vara strålande bra igen. Detta är självklart en total lögn. Även om Hitler skulle ha lyckats ”rena” det tyska folket så skulle invånarna absolut inte ha haft det bättre. Det skulle vara lika hemskt och plågsamt som innan och man skulle endast behöva hitta någon ny folkgrupp att skylla allting på.
Det är sjukt hur lättmanipulerade vi människor är. Många söker sig till hat och om någon person med mycket makt och god retorisk förmåga anser något och får med ett par personer dröjer det inte länge tills fler och fler också ansluter sig. Vi vågar inte tycka olika vid många situationer, utan det är enklast att följa med den stora gruppen även om man absolut inte håller med. Till slut så blir man också tillräckligt hjärntvättad att man själv börjar tro på det, även om man ansåg åsikten som totalt orimlig från början. Det är sannolikt att detta skedde under och även innan andra världskriget i Tyskland när antisemitismen tog fäste.
Det är alltså enkelt att anse de skyldiga som ett annat folk och tänka att vi i världen nu aldrig skulle kunna utföra något liknande. Men det är just det som är så fruktansvärt otäckt. Vi är egentligen samma människor nu som vi var då, utan någon egentlig utveckling. En av få skillnader är endast att vi har kunskaper om det förflutna och förhoppningsvis lärt oss av våra misstag. Jag tror att liknande händelser kan inträffa om vi inte påminner oss själva om det förflutna.
Just därför är förintelsens minnesdag en sådan viktig dag som bör uppmärksammas årligen och tankesättet ”vi mot dem” bör ersättas med acceptans och tolerans då vi alla är människor med lika rättigheter till liv och frihet.
“We are more alike than different. We Are One.” – Efrat Cybulkiewicz
Johannes Eriksson, 9C, Hällaskolan