Det började i Borenshult. Där hålls cruisingträffar på somrarna. Motala- och radioprofilen ”Calle med C”, Calle Ågren, brukar vara DJ. Där var Rolf, kompis med Calle, för första gången. Och där var Christine, som känner Calles fru.
– Hon sa: "Du kan väl cykla hemåt med Roffe?" när kvällen i Borenshult var slut, berättar Christine.
– Så det gjorde vi. Men det hände inget särskilt, säger hon.
Men för Rolf, i dag 67 år, hände det något. Han började leta efter Christine, nu 73, som bodde på Ekön. Rolf bodde ensam i Bergsätter.
Han hittade henne.
Vad var det som hände under den där cykelturen?– Det går nästan inte att förklara, det bara hände. Hon var så go, så rar och snäll, säger Rolf.
Rolf och Christine började umgås, han kom hem till henne efter jobbet som civilanställd på Markstridsskolan i Kvarn. Allt blev så självklart.
Christines första intryck av Rolf:
– Han var tyst och blyg. Jag blev så förvånad över att han letat upp mig så där. Men han kom hem till mig och så… blev han kvar, skrattar Christine.
Men de flyttade ihop i Rolfs stora trea i Bergsätter. Där har de bott i ett och ett halvt år.
– Jag märkte ju bakom den där blygheten hur omtänksam han var och jag tyckte om att han inte var gåpåig.
Den 22 september i år gifte de sig. I samlingslokalen Röda Stugan, med präst och fest och många gäster.
– Aldrig kunde jag tro att jag skulle flytta ihop igen och än mindre gifta mig, säger Rolf, som skildes för många år sedan och sedan hade en sambo, som gick bort.
– Kanske trodde jag att jag skulle träffa någon men det här kunde jag inte föreställa mig. Men det var den där cykelturen…
– Vi fick varsitt nytt liv! säger Christine, och det där glittret kommer tillbaka.
Christine har fyra barn, elva barnbarn och sju barnbarnsbarn. Rolf har ett barn och fyra barnbarn. Tillkommer så ett antal respektive, med flera.
– Rolf har fått en jättefamilj, säger Christine.
Ingen i denna stora skara har protesterat mot äktenskapet och kärleken mellan Rolf och Christine. Tvärtom; bara uppmuntran och glädje.
– Jag var gift med samma man i 52 år innan han gick bort, berättar Christine.
– Vi bodde i villa nära Electrolux, där jag jobbade tills jag gick i pension redan vid 40, jag hade svåra förslitningsskador. Sedan hamnade jag på Ekön och det var inte så roligt. Nu bor jag och Rolf precis där jag önskat mig att få bo. – "Du fick en fin lägenhet med trädgård. Och en gubbe på köpet. Det gjorde ju inte saken sämre". Så säger min dotter, berättar Christine.
Det är inte helt lätt att flytta ihop i mogen ålder, påpekar Christine. Båda hade en hel del grejer som skulle få plats.
– Men vi hade inga problem med det heller. Jag gjorde mig av med en del, Rolf med en del.
Christine känner sig som ”en lyxhustru”, säger hon.
– Jag har en så duktig gubbe, som lagar god mat, bakar, dammsuger, tvättar.
Rolf vill tona ner det där lite.
– Jag har ju levt ensam länge, så det är klart man lagar mat. Jag har alltid tyckt att det är roligt, och att baka också. Men Christine lagar ännu godare mat.
Rolf har också slutat jobba och nu har de båda nyförälskade och nygifta tid för varandra och för den stora familj de båda fått på köpet.
– Alla umgås och gillar varandra, syskon, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, exfru, allihop, säger Christine.
Lite resor finns det planer på.
– Vi var i London en vecka och två veckor i Spanien, berättar Christine, som blev helt tagen av London, där hon aldrig hade varit förut.
– Vi pratade lite om en bröllopsresa. Kanske blir den av nästa år, vi får se.
Annars blir det ofta kryssningar till Åland och Finland. Och Rolf har sitt stora musikintresse, särskilt för Beatles. Han och Calle ”med C” Ågren har flera gånger varit i Liverpool och besökt Cavern Club. Det intresset har smittat av sig en del på Christine, som i sin ungdom sjöng, både i kör och solo.
– Jag har sjungit till William Linds orkester och med Thore Skogman, berättar hon stolt.
Och det spelas och sjungs än i dag. Rolf spelar gitarr och hade ett band under skoltiden.
– En del fredagskvällar tar vi varsitt glas vin, och så spelar Rolf och jag sjunger, säger Christine.
Glitter i ögonen igen.
Och så korsord och frågespel.
– Vi spelar inte, bara tar fram korten och tävlar om vem som kan flest svar, förklarar Rolf.
– Vi har det så bra. Aldrig något tjafs, inte ett ont ord, säger Christine.
– Det är faktiskt sant, säger Rolf, nästan förvånat.
– Jag smeker Rolf över kinden när jag går förbi, eller klappar honom lite. Och vi håller varandra i hand när vi somnar.