Rebecca Isaksson har ett gediget kreativt påbrå. Pappa är Hasse Isaksson, välkänd och mångårig ledare för teatergruppen Gryningen, mamma är Gudrun Rönsen, jazzsångerska.
– När vi var små tog pappa med mig och min syster till musikaffären, pekade på instrumenten och sa ’välj vad ni vill! Vad vill ni spela?’ Vi tänkte länge och till slut sa vi ’ingenting’!
Rebecca är uppvuxen i en värld av teater och musik och hon framhåller att föräldrarna har varit fina förebilder. Men i många år ville hon söka en egen väg. Hon utbildade sig i ett vanligt yrke och flyttade från Motala.
– Jag bodde i Göteborg och i Norge och jobbade som undersköterska. Jag ville hitta mig själv.
Det gjorde hon. Efter elva år ”på äventyr ute i världen”, som Rebecca kallar det, återvände hon till Motala, dottern Alva föddes och då började det hända saker.
– När Alva kom började något att slå ut som egentligen alltid hade grott inom mig. En sagovärld öppnade sig. Under alla år hade jag tagit in världen och nu var det något som skulle ut.
Rebecca hade länge älskat att berätta sagor, och att skriva dem. Hon bildade Lilla Äventyrsklubben tillsammans med barn i åldrarna fyra till sex år. I en föreningslokal på Väster fick barnens fantasi fritt spelrum. Föräldrar fick gärna vara med, men inte fotografera. Barnen skulle få vara i fred med sina drömmar och känna sig helt fria att leva ut sina fantasier.
Numera lever Rebecca i en värld som är fast förankrad i vardagen, men där fantasin, kreativiteten, konsten samtidigt är en passion.
– Fantasin är så skör, vardagen så hård, säger hon.
– Vuxna borde våga vara fantasifulla, klä ut sig, skapa. Varför vänta på att bli bjuden på maskerad? säger hon och berättar att hon de flesta dagar klär och sminkar sig fantasifullt eller åtminstone sätter på sig något litet glitter.
Hon påpekar att hon verkligen älskar att vara vuxen.
– Men livet ska vara spännande! Allt ska kunna hända. Lekarna och fantasin ska ha en mening, och den består i att våra barn ska få växa och bli fria, starka människor.
Dottern Alva frigjorde på allvar sin mammas kreativitet och Rebecca kallar Alva, nio år, ’sin andra hälft’.
– Men jag skulle aldrig drömma om att forma Alva till en avbild av mig själv, hon är fri att gå den väg hon själv väljer. Barnen ger mig så mycket. Vågar man vara en lekande vuxen får man tillbaka dubbelt av barnen.
Rebecca Isaksson är anställd av Motala kommun som barnskötare. På lediga stunder skapar hon och lever i sin kreativa värld, som bland mycket annat innebär att hon tillsammans med mamma Gudrun Rönsen sjunger på äldreboenden. Och att hon skriver musik och gör egna filmer, musikvideos, till låtarna.
Hon visar mig en egenkomponerad och sång som har 16 000 visningar på den Youtube-liknande musiksajten Fandalism. Sekvenserna är filmade på platser utanför Motala och i hennes och sambon Pers vardagsrum, som också är en studio. Musiken i videon är suggestiv, drömsk, hypnotisk och Rebeccas röst är stor och vacker.
Rebeccas sambo Per spelar trummor och deltar på en annan låt. Annars håller han sig helst i bakgrunden.
Och tvärt emot vad man kanske kunde vänta sig kommer Rebeccas 40-årsdag inte att handla om att födelsedagsbarnet ska stå i rampljuset.
– Jag har svårt att ta emot, har inget behov av att få, jag ger hellre.
Födelsedagsfesten blir därför en utflykt till ”en hemlig plats” nära Motala, där det blir grillfest – och många barn och vuxna som får leka fritt.
Det är Rebecca som fixar allt, gästerna har bara att njuta av sagostämningen. Och att vara en del av den.