Johanna Örnsteth och Emma Cassel arbetar med föräldrastödsprogrammet ABC, som står för Attachment and Biobehavioral Catch-up. De har under ett års tid, parallellt med sitt arbete på socialförvaltningen, utbildat sig till certifierade ABC-coacher.
Vad är ABC?
– Det är ett program som utvecklats av Dr. Mary Dozier på universitetet i Delaware för att hjälpa föräldrar att ge sina barn god omsorg och svara lyhört på barnets signaler. Syftet är att stimulera barnets utveckling och stärka relationen mellan förälder och barn, säger Emma.
– En del föräldrar upplever svårigheter i sitt föräldraskap, men det behöver inte vara så. Det kan handla om att man vill lära sig mer om att stärka sitt barns självkänsla, säger Johanna.
Hur kan ett möte se ut?
– Jag eller Johanna åker hem till familjen och tar med leksaker och en filmkamera för att filma mötet. Vi sitter med familjen på golvet och de får tillsammans utforska leksakerna. Under vissa träffar gör vi övningar, som att föräldern tittar i en bok med barnet. Utmaningen är då att föräldern ska följa barnets vägledning, snarare än att läsa boken från pärm till pärm.
– Vår roll är att kommentera det föräldrarna gör i stunden. Vi vägleder dem med uppmuntrande kommentarer och berättar vilka positiva effekter detta ger deras barn.
Kan ni ge ett exempel hur ni kommenterar?
– Det kan vara att ett barn tar en leksak vi har med oss och ger den till sin förälder som ler och tar emot den. Då kan vi sätta ord på det föräldern gör och vad detta ger för effekt, till exempel att det hjälper barnet att utveckla sin självkontroll, säger Johanna
Varför filmar ni mötet?
– För att vi senare ska visa föräldrarna korta sekvenser på det de gjorde extra bra. Det kan upplevas som lite obekvämt i början att vi filmar, men efter hand brukar det vara mer avslappnat, säger Emma.
Vad uppskattar ni mest med metoden?
– Först och främst att ABC passar alla föräldrar och att den fokuserar på det positiva. Metoden är konkret och jag kan se resultat direkt, säger Johanna.
Emma håller med.
–Det är ett roligt sätt att arbeta på, familjen är inkluderad i arbetet. När jag ger en positiv kommentar så är det fint att se att föräldern ofta gör samma sak igen. Det känns lite gott då.
Vad tycker ni är jobbigast i er roll?
– Det är att vi inte ska etablera en kontakt med barnen. Det känns lite jobbigt när barnet kommer med en bok i handen och vill att jag ska läsa. Men i vår roll säger vi till barnet att be sin förälder att läsa boken för dem. Det är inte jag som ska vara den viktiga i mötet, utan relationen till föräldern, säger Johanna.
Hon berättar att de under träffarna även pratar om vad som påverkar de som är föräldrar.
– Något vi tror de flesta föräldrar har varit med om är när barnet skriker eller lägger sig på golvet i mataffären. Det känns som att alla runtomkring stannar upp och stirrar. Vi pratar om hur föräldrar kan tänka och göra i sådana situationer för att stärka sig själva och bemöta barnet på ett bra sätt, säger Johanna.
Har ni själva växt upp med relationsproblem?
– Nej, men när jag fick tvillingar för sju år sedan upplevde jag ibland att jag inte riktigt räckte till. Då hade det kunnat vara bra med sån här hjälp, säger Emma.
– Nej, men jag hade själv velat ha den här hjälpen när barnen var små. Då kunde jag ha vilat mer i mitt föräldraskap, säger Johanna.