"Connys skog och trädgård" står det på skylten vid Vadstenavägen i Motala. Här är Connys domäner sedan 2009. Firman säljer och servar trädgårdsmaskiner av alla slag, verktyg, tillbehör och dessutom jaktutrustning, men inte vapen. Och det senaste och snabbast växande i branschen: robotgräsklippare.
När man pratar med Conny får man lära sig det nya ordet robothotell. Ett sådant sköter företaget också. Robotklipparens ägare lämnar in sin maskin för service och förvaring över vintern. Bakom kulisserna ligger redan en del robotar i tidig vintersömn på sina trähyllor.
– Vi har två man som ständigt är ute och servar begränsningskablar och maskiner och dom är ute nu också fast det börjar bli höst. Jag räknar med att det finns ett tusental robotklippare i Motala med omnejd, säger Conny Svärdvall.
I dag har hans firma åtta anställda. Den har vuxit snabbt sedan han drog i gång för bara åtta år sedan.
Conny har alltid jobbat. Han började direkt efter högstadiet.
– Jag brukar säga att jag hoppade över gymnasiet eftersom jag lärde mig allt på nio år, jag behövde inte de där extra tre åren, säger han med ett skratt.
Redan som 16-åring hade Conny flyttat ihop med en tjej, i en fyra i en rivningskåk mitt i stan. Hos föräldrarna på Ekön hade nämligen fem personer samsats i en tvåa.
– Det blev lite trångt …
Det blev jobb på ålderdomshem, och sedan på Luxor, vid monteringsbandet.
– I två år och tio månader, säger Conny.
Det låter som att du inte stortrivdes?– Jag ville tjäna pengar och jobbade fortare och fortare. Tills sist fick jag ont i magen. Jag tog inga raster, jag rökte ju inte. Jag bara jobbade och kom upp i 29 kronor i timmen, vilket var bra då.
Conny sa upp sig klockan sju en morgon och ville gå direkt. Företaget hotade med att hålla inne semesterersättning och innestående lön.
– Jag gick och satte mig igen, men klockan nio la jag ifrån mig verktygen och gick hem.
De innestående pengarna kom så småningom ändå.
Dagen därpå jobbade Conny i en välkänd cykelaffär i Motala.
– Jag gick dit och sa att jag ville jobba där. Ägaren hade redan för många i verkstaden, sa han. ’Men jag vill inte vara i verkstan, jag vill jobba i butiken med dig, och sälja’, sa jag. ’Bra idé’, sa han.
Så blev det. Conny tycker om att sätta sig in i hur grejerna fungerar och sedan använda kunskaperna till att förmå kunderna att göra affär, säger han.
– Visst kan jag meka, men det har jag egentligen aldrig gjort. Jag har kunnat överlåta det på folk jag känner som är bra på det.
En av dessa mekarkunniga kompisar är den i speedwaykretsar välkände Börje Ring, före detta klasskamrat, som i dag jobbar på Connys företag.
– När jag drog i gång firman var det till en början bara en annan kompis, Micke Rydell, och jag. I dag är Micke delägare.
Cykelaffären där Conny jobbat sedan 1976 gick i konkurs 2008. Conny var med till slutet och köpte reservdelslagret. Det var starten på det nya livet som företagare.
– Kontaktnätet tog jag också med mig från det gamla jobbet, så det gick rätt lätt att dra i gång den nya firman.
Att kunna maskinerna in i minsta detalj och att sedan sälja rätt grejer till rätt personer, säger Conny är hans grej.
Men visst har han mekat en hel del. Nämligen som speedwayförare i Piraterna som ung. Det var 1978.
– När jag hade vurpat två gånger och brutit nyckelben och skulderblad fick det vara nog. Jag tröttnade på skruvandet och mekandet också.
Men intresset har han kvar. Och han är förstås besviken på Piraternas senaste säsong. Som så många andra tror han att problemet är bristande laganda.
– Det går ju inte att vara individualist och hålla på sina egna hemligheter i en sport där lagandan ska fungera, säger han.
Det gör den på jobbet.
– Vi är ett bra gäng. Det är mycket att hålla reda på, men jag har skickliga medarbetare, säger han.
Och nu börjar han fundera på att bara jobba hälften så mycket som hittills.
Det finns ju annat att göra, när man har sommarstuga och tolv barnbarn ...