"Hon har en av Motalas häftigaste
USA-bilar" skrev Corren 1999 när Inger köpt sin alldeles egna Cadillac Fleetwood från 1958. Inger kallar sig gärna raggarbrud och bilintresset är stort.
Sedan tio år tillbaka äger hon Café & Grill, Borenshult men när hon tittar på sin långa erfarenhet som egenföretagare ser hon att det nog började långt innan hon var gammal nog att starta eget företag.
– Att växa upp på landet var en stor frihet med mycket ansvar. Det var ingen som hämtade dig bara för att du ville det, du fick vänta på bussen och se till att ta körtkort när du fyllde 18, säger Inger och fortsätter:
– Mina föräldrar hade ett jordgubbsland och jag minns att jag, 10 år gammal, frågade pappa om jag fick plocka och sälja längs med vägen, och det fick jag. Så jag satte igång, skrattar Inger.
Att kämpa för sin egen sak och är något som hon tycker saknas hos många unga idag.
– Jag blir så ledsen över att så många unga mår dåligt idag, och det tror jag beror på att de har för höga krav på sig. Jag tror att de beror på en så plötslig uppväxt i och med sociala medier och press från samhället. Självklart är det bra med skola och utbildning, men jag tror det hårda trycket kan kväva viljan.
När hon själv började plugga på gymnasiet blev det barn- och ungdomsprogrammet på Vätternskolan då hon var skoltrött.
– Efter det jobbade jag extra på mammas jobb i köket på Lasarettet. Efter ett tag fick jag ett graviditetsvikariat, och sedan var jag kvar i åtta år.
Där väcktes intresset för mat och service.
– Jag älskade att vara på jobbet, och mamma och hennes väninnor lärde mig allt jag kan. Det var allt från att plocka varor i stora frysar, portionera mat eller diska i flera timmar. Visar man att man vill jobba så kommer man att få göra det. Man behöver inte ha den där femårsutbildningen för att få jobba. Visar du ett driv så är det bara att köra, säger hon.
Inger Hellqvist driver Café och grill, Borenshult. Nu har hon ägt kiosken i tio år.
Till slut hamnade hon på Motormuseet i Motala. Där skulle hon hjälpa till med att servera kaffe och bullar men efter något år slutade det med att hon skulle driva ett eget café.
– Jan Ove Boll sa; "Vi tänker att du ska starta eget" och jag tänkte "Va, jag kan jag ju inte". Så det är egentligen hans förtjänst att jag drog igång, skrattar Inger.
Efter tretton år på Motormuseet var hon på jakt efter något eget. Kiosken i Borenshult hade hon haft ögonen på i flera år.
– Hon som ägde det innan sa flera gånger att hon inte skulle sälja, men så en dag så ville hon det. Då var det bara att skynda sig hit. När jag köpte det sa jag att jag skulle bygga ut och göra om det inom fem år.
I samma veva köpte hon även ett gatukök i Zinkgruvan som hon driver i dag.
– Eftersom det var på landsbygden, ganska nära Godegård, så brann jag lite extra för det och kunde inte riktigt släppa det.
Inger Hellqvist driver Café och grill, Borenshult. Nu har hon ägt kiosken i tio år.
Café & Grill, Borenshult har Inger renoverat efter sin egna vision med inspiration av 50- och 60-talen.
– När man möter kunder som ger komplimanger för god mat, eller att det är så fint här, så kommer den där belöningen, att man har gjort rätt.
Åren som egenföretagare beskriver hon som kämpiga, med många arbetstimmar dygnet runt.
– Ibland jobbar man ju lite för mycket för att hinna med något annat. Men jag tänker, så länge jag har idéer och vill förändra saker ska jag ju inte lägga ned. Då är jag ju fortfarande igång. Men ibland tar fantasin slut och jag undrar vad jag håller på med. Så då åker jag hem, kanske relaxar lite i bubbelpoolen, och så kommer idéerna tillbaka.
Är det värt allt slit?
– Ja, jag ångrar ingenting, även om det inte alltid varit lätt så är det värt det.
Inger i sin kiosk i Borenshult 2011. Här var drömmen att bygga ut och om.
För att koppla av spenderar hon mycket tid med sina döttrar.
– I dag får det vara korta, intensiva och spontana grejer om man ska hinna med det. Jag hade en bra uppväxt där man fick vara i naturen från början, det är skönt att ha med sig det. Jag vill att mina barn ska få uppleva de här småsakerna som jag är uppvuxen med. Så det kan bli allt ifrån att dra ut och campa eller bo hotell bara för att vi kan.
Blir det tio år till i caféet?
– Ja, men sen får det nog vara nog. Jag tänker att jag ska trappa ned då och bara göra saker som jag vill göra. Då ska jag resa så mycket jag kan. Bara få ta det lugnt, glida omkring och själv få bli serverad god mat och dryck.