Men problemet är att du är en jude. Du är en jude i Polen mellan åren 1939 till 1945, och helt plötsligt har ditt liv gått från att vara den där helt vanliga människan i ett litet rött tegelhus, till att bli ett hot mot mänskligheten, en fara, du anklagas för kriser som finns runt om i världen, och dina grannar vill inte längre ha något med dig att göra.
Och det känns som att över en natt har det gått från ditt vanliga liv, till att du sitter vid ditt köksbord och hör bankande ljud på din ytterdörr från vad din pappa säger är två SS-män. Männen skriker på ett språk du inte förstår, men du hör i tonläget att det inte är något trevligt de säger.
Din pappa står som förstenad och tittar mot dörren, medan din mamma säger åt dig att snabbt öppna dörren innan dom slår in den. Du öppnar dörren och männen stormar in. Din pappa som kan tyska översätter, och säger att ni har fem minuter på er att packa era resväskor för att sedan gå till ett ghetto.
När ni kommer ut på gatan som är precis utanför ert hus, ser du att ni verkligen inte var ensamma, det var hur många som helst. Du ser folk från din klass, släktingar, gamla kompisar och alla har samma skräckslagna uttryck i ansiktet. Kanske var de rädda för att de visste vad som komma skall eller var de rädda av ovissheten om att inte veta vad som skulle hända härnäst.
När du kommer fram till ghettot ser du att det är en stor mur runt om en fattig stadsdel. När ni väl är inne i ghettot så blir ni tilldelade en lägenhet, som ni ska dela med tolv andra personer. Ni kanske bor i ghettot i ungefär två hemska år, tills det stormas av en massa soldater som skjuter folk hejvilt. De samlar ihop folket på torget i ghettot. Du och din familj föses upp på lastbilar som sedan släpper av er på en tågstation där du får kliva på en boskapsvagn. I vagnen (som inte var så stor) skulle du stå tillsammans med cirka 70–80 andra vanliga personer som antagligen inte hade gjort någon något ont, som helt plötsligt blev ett hot mot samhället och ”måste” förintas endast för att ni var judar.
Tänk dig nu istället att du är en helt vanlig pojke i Tyskland under samma tid, du är runt 15 års åldern. Och du har blivit hjärntvättad av propaganda som säger att det är så vackert med ”renrasiga”/ariska personer, och hur fult det är med judar, funktionsnedsatta, homosexuella. Du blir också tvungen att gå med i Hitlers ungdomsorganisation (Hitlerjugend). Där du blir uppfostrad till att bli en bra nazist. Om du inte går med i Hitlerjugend kommer du att få brev hem där det står att du är nationens viktigaste egendom. Om du fortfarande inte blir medlem kan du och hela din familj bli sedda som dåliga tyskar av personerna i din stad.
Du växer upp och blir medlem i SS, du blir tilldelad en uppgift på ett koncentrationsläger där du ska sortera fångarnas värdesaker. I framtiden blir du fälld för att ha hjälpt till att mörda miljoner människor. Men du nekar och påstår att du aldrig mördade någon utan bara lydde order.
Det stämmer säkert att du bara lydde order, men utan din hjälp så kanske det inte hade gått att genomföra förintelsen. För alla som var där lydde säkert också order, på ett eller annat sätt. Utan lokföraren som förde dit personerna skulle det ju inte ens komma dit några personer att mörda. Betyder det då att lokföraren är boven i dramat? Både ja och nej, alla som var där hjälpes åt och alla där gjorde att förintelsen kunde genomföras. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att alla nazister var onda personer, många fick ett hatiskt tänkande mot t.ex. judar av propagandan. Det blev till sist svårt och farligt att själv stå upp mot nazisterna när gruppen hade blivit så stor.
Det som har hänt har redan hänt. Och historien kommer man aldrig kunna ändra på, men för att förhindra att den upprepar sig tror jag att man ska hålla minnet vid liv så gott det går, även om personerna som har varit där och bevittnat inte längre kan berätta om sina upplevelser. För att göra det kan man dokumentera genom att intervjua vittnena, skriva böcker och göra filmer för att sedan bevara och sprida för framtiden. Det är också bra att ha med sig ett källkritiskt tänkande så man inte påverkas så starkt av allt man ser och läser.